Frosten ligger tjock på taken
Endast Ehpsson är vaken.

Jag misstänker att det är sköldkörteln, men det skulle lika väl kunna vara fullmånen - jag kommer nu för tiden inte överens med varken eller. Vad som än ligger bakom har jag inte sovit en blund på hela natten.

Tacka doktorn för min sjukskrivning! Hur mycket arbetsnarkomanen än kräver sin största last och hur långt den än skulle ha gått för att genomföra ett arbetspass eller två, så måste jag se mig besegrad och kan inte annat än medge att jag inte skulle ha klarat det. Inte nu. Inte än. Jag är helt uppåt väggarna - fortfarande. Så tacksam är jag för min doktor som ser och förstod vad jag själv bara precis har börjat inse; vila är en nödvändighet, även för mig.

Hade jag inte haft den här perioden på mig hade jag säkert aldrig riktigt tillfrisknat alls. Kanske hade jag brutits ner för en lång till... om inte all tid?!

Mitt tillstånd är nu som tur är inte kroniskt. Men det är heller inte över än.

Håll ut!