Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Fredag."
fredag, september 04, 2009 / 2 kommentar(er) - kommentera?
Här sitter jag, i Västerås, och äter frukost. Kustbon äter frukost i inlandet.
För visst är det så? Är man kustbo och flyttar inlands är det man saknar mest (förutom familj och vännter) havet. Är man västkustbo och flyttar inlands är det man saknar mest saltet. I luften, på klipporna, i havet ska det vara salt. Salt, salt, salt.




Visst, visst. Nu är väl inte Västerås den stad som ligger allra längst in i landet, med inga vattenförbindelser what so ever. Men för en salt makrill från västkusten så är Mälarens stränder tyvärr inte mycket tröst i längtan efter havet. Jag saknar havets färgskiftningar - det blå, det gröna, det grå. Vågskummet. Krabbfisket. Båtfärderna emellan bohusgranitens rosa klippor. Ljungen. Måseskär. Ja, Måseskär!

Fantastiska Måseskär. Fyren. Fyrvaktarbostaden. Stormarna. Och havet. Så långt ögat kan nå, bara hav, hav och åter hav. Sommaren där ute, är och förblir nog länge den häftigaste sommaren någonsin.

Gammalt fiskarehus på Käringön med utsikt mot Måseskär och Måseskärs fyr.

Nej. Här sitter jag och blir nostalgisk. Det var ju inte meningen.


Krabba, Bild: Hobbyfiske

Etiketter: