→ "Status: På gång"
fredag, oktober 30, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
På gång:
Röda lovikavantar, Stickade av fosterfarmor Lisa
Sjal, virkad av Lajv-Malin
Etiketter: Status
Jag har saknat en massa soundtrack i min iPod, så nu pepprar jag den med peppmusik. Sånt man behöver på bilresor, eventuella regniga dagar och/eller när man ska städa. Som till exempel;
Kristin Chenoweth and Ellen Greene - Birdhouse in Your Soul (Pushing Daisies Soundtrack, 2008)
I'm your only friend
I'm not your only friend, but I'm a little glowing friend
But really I'm not actually your friend
But I am
a
blue canary in the outlet by the light switch
who watches over you
Make a little birdhouse in your soul
Not to put too fine a point on it
Say I'm the only bee in your bonnet
Make a little birdhouse in your soul
(and while you're at it;
keep the nightlight on inside the
birdhouse in your soul)
Mina dagar brukar börja med att maken sätter på radion när han lämnar boet. Han brukar gå så tidigt att jag brukar ligga kvar och njuta av det faktum att jag kan ligga kvar en stund till - det finns inget bättre än att på morgonen få vakna långsamt. Sedan är det ganska mysigt att få ligga kvar i en varm säng, under ett duntäcke och mottaga puss på puss på puss.
Sedan går han... och jag är kvar. Så jag ligger och lyssnar på radion, tänker igenom dagens schema och uppdaterar mig om vad som händer i världen utanför köksfönstret. När klockan närmar sig åtta brukar jag tycka att nog är nog och dra mig uppåt. Jag fixar frukost och slår sedan upp datorn. Jag kollar vilka som uppdaterat sina bloggar, läser nya inlägg och skriver kanske en kommentar eller två. Sedan kollar jag min egen, läser eventuella nya kommentarer, skriver kanske ett svar, skriver kanske ett inlägg. Sedan är det dags för dagen att börja på allvar.
Det är så det har brukat se ut. Men nu det senaste så tycker jag att jag, istället för mina långsamma morgnar, har fått stå ut med att hasta bort till vårdcentralen. Funnit mig i att bli stucken, klämd på och att få kissa i muggar. Så även idag. Ja, se jag har redan hunnit med ett vårdcentralsbesök.
Tre rör blev det i tisdags, tre rör blev det även idag. De senaste fjorton dagarna har jag tagit fler blodprov än vad jag sammanlagt gjort under mina övriga 22 levnadsår. Röntgen har jag gjort, men aldrig huvudet. Och förhoppningsvis så slipper jag det. Det känns så stort och allvarligt när man är 22 att behöva röntga huvud för att hitta konstigheter. Det känns som om det är så mycket stort och allvarligt som skulle kunna hittas. Man ska väl kanske vara glad att man hamnat hos en läkare som är angelägen och som tänker brett och flera steg i taget. Till skillnad från den stora systern som fick slåss, sparkas och bitas för att få sin vård, blir jag ju mer eller mindre serverad behandlingar och provtagningar och kan välja hur bäst jag vill.
Nej, så jag gnäller inte. För jag har fått en läkare som bryr sig, som är angelägen och som är trevlig. Och jag har börjat vänja mig vid plåster i armvecket. Det är bara synd att det inte går fortare, att jag inte tillfrisknar så att jag kan återgå till mina långsamma morgnar och vardagen i stort.
Sedan går han... och jag är kvar. Så jag ligger och lyssnar på radion, tänker igenom dagens schema och uppdaterar mig om vad som händer i världen utanför köksfönstret. När klockan närmar sig åtta brukar jag tycka att nog är nog och dra mig uppåt. Jag fixar frukost och slår sedan upp datorn. Jag kollar vilka som uppdaterat sina bloggar, läser nya inlägg och skriver kanske en kommentar eller två. Sedan kollar jag min egen, läser eventuella nya kommentarer, skriver kanske ett svar, skriver kanske ett inlägg. Sedan är det dags för dagen att börja på allvar.
Det är så det har brukat se ut. Men nu det senaste så tycker jag att jag, istället för mina långsamma morgnar, har fått stå ut med att hasta bort till vårdcentralen. Funnit mig i att bli stucken, klämd på och att få kissa i muggar. Så även idag. Ja, se jag har redan hunnit med ett vårdcentralsbesök.
Tre rör blev det i tisdags, tre rör blev det även idag. De senaste fjorton dagarna har jag tagit fler blodprov än vad jag sammanlagt gjort under mina övriga 22 levnadsår. Röntgen har jag gjort, men aldrig huvudet. Och förhoppningsvis så slipper jag det. Det känns så stort och allvarligt när man är 22 att behöva röntga huvud för att hitta konstigheter. Det känns som om det är så mycket stort och allvarligt som skulle kunna hittas. Man ska väl kanske vara glad att man hamnat hos en läkare som är angelägen och som tänker brett och flera steg i taget. Till skillnad från den stora systern som fick slåss, sparkas och bitas för att få sin vård, blir jag ju mer eller mindre serverad behandlingar och provtagningar och kan välja hur bäst jag vill.
Nej, så jag gnäller inte. För jag har fått en läkare som bryr sig, som är angelägen och som är trevlig. Och jag har börjat vänja mig vid plåster i armvecket. Det är bara synd att det inte går fortare, att jag inte tillfrisknar så att jag kan återgå till mina långsamma morgnar och vardagen i stort.
Frukost var det ja.
→ "Observationer jag inte hunnit nedteckna (förrän nu)"
torsdag, oktober 29, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Bright Eyes - Have Yourself a Merry Little Christmas (a Christmas Album, 2002)
Observationer från hyllorna i en ICA butik i Västerås:
- Pepparkaksdeg (som dessutom snart verkade ta slut, med andra ord; folk har börjat baka pepparkakor på köpedeg)
- Lussekatter
- Pepparkakor
- Julmust (först fanns bara lilla flaskan, nu finns också stora flaskan - till hela familjen!)
Nu är det snart jul! Trots att det fortfarande bara är oktober. Är det inte fina fisken? Ain't it peachy?
Etiketter: Jul, Musik, Observation
Westlife - What about now (Where we are, 2009)
Just nu orkar jag varken fota eller skriva särskilt ingående om mitt liv och leverne, kanske mest för att det för närvarande står still mycket tack vare huvudvärk och illamående. Jag har inte varit särskilt aktiv - varken i min vardag, i att nedteckna den eller i att flörta med dig, Västerås. Men när jag kommer tillbaka, ja alltså från sjukan, så planerar jag att göra så starkt. Du får hålla ut Västerås. Och fäll inga tårar - i dag kommer provsvaren, i dag kanske vi får namn på huvudvärken (eftersom han varit så otrevlig och inte presenterat sig själv).
Idag lyssnar jag i övrigt på de gamla hjältarna och minns mina vallfärder till Globen och hur kär jag var i livet. De brukar komma fram ur sina fodral (läs: spotifyspellistor) när livet känns allt för tungt eller allt för bra. Jag hade tänkt att lyssna i smyg, för det är så jag behandlar Westlife nu för tiden, men det är trevligare att vara tillsammans... speciellt när man vet att det finns folk där ute som delar ens last ('blinkblink'). Idag blir nog en relativt lugn dag.
Men alla har det inte lika bra som jag just nu,
i tanken är ni alltid närvarande.
i tanken är ni alltid närvarande.
Mumford & Sons - Little Lion Man (Sigh no more, 2009)
Den diaboliska huvudvärken från vägrar släppa. I väntan på provsvar och orken till vettig aktivitet så släpar jag mig ut på balkongen för att under duntäcke och med en stor kopp te avnjuta eftermiddagens sista solstrålar, vilket känns konstigt att säga när klockan endast är 14:36.
"Weep little lion man, you're not as brave as you were at the start"
Den medicinska rapporten lyder som följande;
LPK har börjat dala. TPK förblir oförändrat sedan förra veckans blodprov. Nu väntar vi på resten av resultaten.
Förutom det har dagen förärats med en huvudvärk signerad Satan, direktimporterad från helvetet.
Jag missburkar, på systers inrådan, Glee. För, oh mih gawdh, kidsen är brutala talanger. Kolla bara:
LPK har börjat dala. TPK förblir oförändrat sedan förra veckans blodprov. Nu väntar vi på resten av resultaten.
Förutom det har dagen förärats med en huvudvärk signerad Satan, direktimporterad från helvetet.
Jag missburkar, på systers inrådan, Glee. För, oh mih gawdh, kidsen är brutala talanger. Kolla bara:
Näe Emma, skärpning! Det blir bra att åka nu. Det blir bra att rulla hem. Allt blir vad man gör det till, så nu rullar vi hemmåt.
Jag tänker mig det lite som Comic Relief anno 2007 - ganska trevande, falskt och oengagerat, som ändå känns bra och till slut slår över och till och med blir rätt... trots att publiken består av halvfulla (eller mer) brittiska b-kändisar, varav typ hälften egentligen är tecknade.
Ni får ursäkta, men nu måste jag gå och rulla mina 500 miles.
Jag tänker mig det lite som Comic Relief anno 2007 - ganska trevande, falskt och oengagerat, som ändå känns bra och till slut slår över och till och med blir rätt... trots att publiken består av halvfulla (eller mer) brittiska b-kändisar, varav typ hälften egentligen är tecknade.
Ni får ursäkta, men nu måste jag gå och rulla mina 500 miles.
Emily Barker (and the Red Clay Halo) - Nostalgia (Despite the snow, 2008)
"I'm twelve thousand miles away from me"Så var det slut med Västkust för den här gången -- i morgon beger jag mig hemmåt, innåt, uppåt landet. Det känns smått melankoliskt att lämna. Västkusten känns alltid hemma. Västkusten känns alltid tryggt... och varje gång jag står på tröskeln till att lämna känns det alltid lika svårt, alltid lika dramatiskt, alltid lika jobbigt.
Men jag kan inte stanna. Inte längre än så här. Inte denna gången. Jag har åtaganden hemmavid och sånt som måste tas itu med. Jobbsökande. Och så ska jag ju tillbaka till läkaren. Ja, eller, det har jag väl i och för sig inte berättat så ju'et är väl onödigt.
Jag fick resultaten av blodprovet i fredags. Själva blodvärdet var bra, alltså ingen blodbrist, men andra värden var för höga. För högt TPK (Blodplättar) och LPK (Vita blodkroppar), vilket tyder att jag har någon slags infektion i kroppen. Kan ni er cellsamma historia så vet ni att blodplättarna är de där som hjälper blodet att koagulera vid sår och de vita blodkropparna är de vitklädda poliserna som jagar virus och baciller på flykt. Ett högt LPK-värde tyder alltså på att immunförsvaret är aktiverat. Hade jag enbart haft höga värden TPK däremot så hade vi snackat risk för blodpropp, men nu när de står i samband med ett förhöjt värde av vita blodkroppar så rör det sig alltså snarare om infektion. Pappa doktor förklarade att blodplättarna i princip produceras nu "i fall om att" och att det hela hänger ihop. Som om det var intressant för er att läsa, men det får nog lov att bli mycket medicinskt när man nu spenderat långhelg med läkare och får provsvar som bör redas ut och förklaras. Det är allt bra händigt att ha läkare i familjen när man (med ålderns rätt) håller på att bli hypokondriker. Vad det är för infektion väntar nu att se. Så ja, det blir nog mer medicin-terori till veckan. Typ på tisdag.
Åter till ångest. För, usch, jag vill inte åka hem. Jag vill fortsätta ligga i katthög och se fjantiga filmer på någon av föräldrarnas alla filmkanaler. Eller vill jag åka hem? Kluven. Ja, jag är kluven. Det är ju inte så att detta försvinner. Det är ju inte så att jag aldrig får komma tillbaka eller att jag inte trivs i mitt nya hem. Det är nog bara det att resan hem påminner mig om hur långt bort jag är från det jag älskar. Att det är fem jävla timmar bort och vem orkar räkna hur många, oändligt långa mil. Och har ni tänkt på det, God knows att jag har, men om man sitter med ryggen mot färdriktningen blir det som om man inte kan släppa det man lämnade. Det man gjorde under vistelsen, det som sas, det som skrattades åt, det liksom ekar i huvudet. Det är som om blicken förblir fäst vid starten.
Kanske är det inte så för alla...? Kanske är det bara jag som är dramatisk...? Jag borde sova. Imorgon blir en lång dag.
Etiketter: Opepp, Resa, Sjuka, Västkust
Eistir - Where were you
(Maria Mena)
Kan man koda så kan man. Med en trevligare spelare så kanske det funkar även ute i trollskogarna runt skogsbygden.
När jag kommer hem till Västerås igen så lovar jag att uppdatera med nytt klipp, nya smakprov och nytt, nytt, nytt.
Etiketter: Musik
Vad har jag gjort idag? Ja, vad har jag gjort idag. Inte mycket. Jag orkade inte sitta och leta efter boven som stal rss-feed i layouten, så jag ordnade nytt. Sen åt jag god mat.
Jag har legat underst i en katthög, vilket inte skiljer sig särskilt mycket från en böghög - alla ligger på varandra. Skillnaden skulle väl vara att större delen av högen består av katter och det gör inget om man hamnar underst.
Jag har promenerat med mor och hundarna. Det inhandlades olika slags tvålar (läs: duschkrämer, badskum och ansiktstvätt) på BodyShop. Sen åt jag lite gott igen. Och startade en katthög... igen. Film såg vi också, La Famiglia.
Livet är bra på västkusten. Godnatt på eder alla.
Jag har legat underst i en katthög, vilket inte skiljer sig särskilt mycket från en böghög - alla ligger på varandra. Skillnaden skulle väl vara att större delen av högen består av katter och det gör inget om man hamnar underst.
Jag har promenerat med mor och hundarna. Det inhandlades olika slags tvålar (läs: duschkrämer, badskum och ansiktstvätt) på BodyShop. Sen åt jag lite gott igen. Och startade en katthög... igen. Film såg vi också, La Famiglia.
Livet är bra på västkusten. Godnatt på eder alla.
Etiketter: Djur, Familj, Västkust
Sorry liksom, men jag kan inte uppdatera bloggen då jag förnärvarande ligger underst i en katthög.
Kanske kan man kalla det ödets ironi. Kanske är det bara slump. Just det vet jag ingenting säkert om, men jag vet att Peter Ottsjö fick spela Assassin's Creed.
Jag kommer ihåg det som om det vore igår - Uddevallakannan. Doften av nya inneskor, den dåliga akustiken i gamla gympasalen och publikens applåder. Jag minns att röken från rökmaskinen luktade illa och att kommentatorn inte var helt okej i halsen när vi sprang in till final. Då hade fotbollen varat i flera dagar och kvalitén hade varit varierande, precis som vanligt på en cup. Men vi var i final, vi vann och vi var bäst. Peter Ottsjö, då Bohusläningen, intervjuade oss.
Nu jobbar Peter Ottsjö på Aftonbladet, och denna gången är det jag som vill fråga; "hur känns det?". För han har fått provspela det hett efterlängtade spelet. Som jag redan älskar utan äga det. Som jag redan älskar utan att ha spelat det.
Hej gamla Uddevallare. Världen är bra liten.
Jag kommer ihåg det som om det vore igår - Uddevallakannan. Doften av nya inneskor, den dåliga akustiken i gamla gympasalen och publikens applåder. Jag minns att röken från rökmaskinen luktade illa och att kommentatorn inte var helt okej i halsen när vi sprang in till final. Då hade fotbollen varat i flera dagar och kvalitén hade varit varierande, precis som vanligt på en cup. Men vi var i final, vi vann och vi var bäst. Peter Ottsjö, då Bohusläningen, intervjuade oss.
Nu jobbar Peter Ottsjö på Aftonbladet, och denna gången är det jag som vill fråga; "hur känns det?". För han har fått provspela det hett efterlängtade spelet. Som jag redan älskar utan äga det. Som jag redan älskar utan att ha spelat det.
Hej gamla Uddevallare. Världen är bra liten.
En förbaskat grå morgon som denna, då man hellre ligger kvar i sängen då man sovit ytterst lite och oroligt, då är det också förbaskat tur att det finns så fantastiskt glada bilder.
Visst är det som om solen skulle skina? Tack och bock säger jag till Mazarinmamman och hennes varma blogg som, likt Abbe, gör mig varm i själen när tår och näsa är alldeles för kalla. Nu orkar jag upp ur igen.
Bild: saxat masarinmamman
Visst är det som om solen skulle skina? Tack och bock säger jag till Mazarinmamman och hennes varma blogg som, likt Abbe, gör mig varm i själen när tår och näsa är alldeles för kalla. Nu orkar jag upp ur igen.
Bild: saxat masarinmamman
Etiketter: Pepp
Den fjärde november ska jag gå på bandy. Jaha.
Snart är jag nog klar i sporter jag egentligen inte brukar vara så stollig över-utbildningen.
Man tar seden dit man kommer helt enkelt.
Etiketter: Sport
Rihanna - Russian Roulette (Rated R, 2009)
Det här tycker jag är hett. Typ 1000 gånger hetare än vad Kanye/Jay-Z/RiRi-sammarbetet som släpptes tidigare i höst ("Run this city") . Joråsåatte.
Me likeylike!
Etiketter: Musik
Idag hade jag äran att se min blogg på PC, hemma arbetas det nämligen från mac. Jag hade ju helt glömt att jag hade massa fontscripts som inte finns på mac och hade därför en helt annan uppfattning om hur bloggen såg ut då jag kodat mot mac och snow leopard.
Därför fick jag mig en smärre chock över hur taskig den såg ut innan nu. Jag har åtgärdat detta förhoppningsvis, men vill ändå ta tillfälle i akt och be om ursäkt till alla PC-användare då ni undanhållits den ursprungliga idéen om hur denna blogg är skapad. Inte min mening.
Därför fick jag mig en smärre chock över hur taskig den såg ut innan nu. Jag har åtgärdat detta förhoppningsvis, men vill ändå ta tillfälle i akt och be om ursäkt till alla PC-användare då ni undanhållits den ursprungliga idéen om hur denna blogg är skapad. Inte min mening.
(Mac-användare, blinkblink bim, får väl känna sig utvalda istället.)
UPPDATERING: Dessutom verkar min RSS-feed vara keff. Känns ju lagom kul att sitta och pilla med. Ni får ta't för vare e, helt enkelt... tills dess att jag orkar fixa det.
Etiketter: Datta
Emma, ditt (ursäkta språket) klantarsel! Alltså seriöst, vad är det för mening med att köpa sista minuten-biljetter när du ändå inte ska åka tåg? Tänk på barnen i Afrika som inga pengar har innan du donerar dina till SJ. Håll i dina penningar, du som så få slantar har!
Man får faktiskt lov till att banna sig själv, kanske till och med smälla med linjal på fingrarna, om man köper tågbiljetter till fel dag! Rätt tid, fel dag. Tur hade man i alla fall så att man fick tag på en sista minuten till, denna biljett rätt tid, rätt dag.
Här tänkte man ekonomiskt, men det föll ju platt. Plus minus noll i bufferten blev det. Huvudsaken är väl att jag i vilket fall kommer iväg. Swoosh.
Man får faktiskt lov till att banna sig själv, kanske till och med smälla med linjal på fingrarna, om man köper tågbiljetter till fel dag! Rätt tid, fel dag. Tur hade man i alla fall så att man fick tag på en sista minuten till, denna biljett rätt tid, rätt dag.
Här tänkte man ekonomiskt, men det föll ju platt. Plus minus noll i bufferten blev det. Huvudsaken är väl att jag i vilket fall kommer iväg. Swoosh.
Etiketter: Ologiskt, Resa, Västkust
Idag skulle jag ha gjort ett blodprov. Ett blodprov som skulle visa om järnhalten är på en bra nivå eller inte. Men det visade sig att blodprovet jag skulle ta inte alls var ett blodprov... utan ett samtal... över telefon.
Jag höll på att ta på mig varmt för en liten promenad till läkarmottagningen, när telefonen ringde. Det var en doktor. Jag fick för mig att jag var sen, tack för den hjärtattacken, men det visade sig att allt var precis i sin rätta ordning. Tiden som var inbokad var inte bokad för nålar och plåster utan simply för telefontid. Tydligen hörde det till standard att prata med patienten innan det riktiga ingreppet skulle ske. Låter vettigt, så det är lugnt för mig. Men jag känner mig smått snuvad på konfekt och dessutom lite förvirrad, som om jag inte hänger med.
Och visst hade man velat ha ett namn på det här nu - den här orklösheten, det bitvis snurrande rummet och den omotiverade huvudvärken.
Jag kollade kalendern en gång till; "tisdag - blodprov". Jaha. Nähä. Bara att ladda om. I morgon då.
Jag höll på att ta på mig varmt för en liten promenad till läkarmottagningen, när telefonen ringde. Det var en doktor. Jag fick för mig att jag var sen, tack för den hjärtattacken, men det visade sig att allt var precis i sin rätta ordning. Tiden som var inbokad var inte bokad för nålar och plåster utan simply för telefontid. Tydligen hörde det till standard att prata med patienten innan det riktiga ingreppet skulle ske. Låter vettigt, så det är lugnt för mig. Men jag känner mig smått snuvad på konfekt och dessutom lite förvirrad, som om jag inte hänger med.
Och visst hade man velat ha ett namn på det här nu - den här orklösheten, det bitvis snurrande rummet och den omotiverade huvudvärken.
Jag kollade kalendern en gång till; "tisdag - blodprov". Jaha. Nähä. Bara att ladda om. I morgon då.
Etiketter: Sjuka
Oj, det var visst lite dimmigt idag.
Visst känns det som om något spännande ska hända?
→ "She was barely sixteen and too young to be drinking wine"
tisdag, oktober 20, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Jessica bloggar från sin resa och jag följer förundrat.... och kanske lite avundsjukt.
När jag gick på mellan- eller högstadiet minns jag att vi hade en diskussion på någon av alla lektioner om vad det egentligen var som gjorde röda ögon på foto röda. En av killarna i min klass sa att det var pupillerna som inte hann med att dra ihop sig, så när blixten smällde av lös den upp insidan av ögat och ögat blev rött på bild. Röda ögon var alltså fotografen som fotograferade rakt in i huvudet.
Jag minns att vi sa "Nej, ******, det är varken mina tappar eller stavar du ser på bild. Det är inga muskler och det är inte min hjärna som lyser ut genom ögonen". Men jag kommer inte ihåg vad vi sa sen.
Vad är det där med kamerablixtar och röda ögon egentligen? Kanske konkurrerade ovanstående version ut verkligheten. Den är ju trots allt snäppet mer intressant/spännande. I vilket fall har jag totalglömt.
(och hur jag ens kom att tänka på det har jag heller ingen aning om.)
Etiketter: Funderingar
Likt utlovat blir nu håret svart. Jag ska bara äta klart mitt mellanmål och dricka upp mitt te.
Uppdatering: Here we go. Party-djuret på.
Upddatering2: Nu är färg nr 1 i. Får se om det räcker eller om paket nr 2 också måste kletas på.
Uppdatering: Here we go. Party-djuret på.
Upddatering2: Nu är färg nr 1 i. Får se om det räcker eller om paket nr 2 också måste kletas på.
Etiketter: Status
Ja, usch. Hur illa är det inte att det är måndag morgon och man själv är fast i Söndags-limbot. Jo, det är illa.
Megavideo kärvar och jag kan inte dricka kaffe till frukosten. Det innebär att jag, som annars brukligt är, inte kan följa upp varken Americas next top model (omgång 13) eller Desperate Housewives. SVT play och Sissela Kyle i all ära, men till frukost förtärs enbart hjärndöd tv. Det är pinsamt, men hjärnan klarar inte mer än så, uppskattar inte mer än så, innan depån återigen är fylld.
Och det är egentligen inte förrän första koppen kaffe är drucken och förmiddagen påbörjas. Men jag kan inte dricka kaffe, för det hämmar kroppens järnupptagning och skulle slå ut leverpastejen. Ja, jag hanterar min eventuella järnbrist på naturlig väg innan blodprov får visa vad som faktiskt är knas. Just nu hellre för lite men naturligt järn, än för mycket järn i pillerform (som dessutom kan leda till hjärtsjukdomar om feldoserat). Jag leker inte gärna med piller i onödan, receptbelagda eller ej.
Förstå mitt dilemma!
(Den uppmärksamma uppmärksammar det faktum att håret fortfarande är brunt, inte svart som utlovat. Men det kommer bli svart under dagen... eller, ja... om inget annat spännande händer så blir det svart under dagen.)
(Den uppmärksamma uppmärksammar det faktum att håret fortfarande är brunt, inte svart som utlovat. Men det kommer bli svart under dagen... eller, ja... om inget annat spännande händer så blir det svart under dagen.)
Får man lov att säga att man spelat det (av mig) mest efterlängtade spelet på länge, och sedan inte berätta hur det var? Eller ens visa lite teaser-bilder? Det kan inte vara journalistiskt etiskt försvarbart? Det är ju som att placera julklappar under julgranen två dagar innan julafton med en femåring i huset och säga; "se, men inte röra!" - OMÖJLIGT!
Etiketter: TV-spel
Hade det inte varit för att Photo Booth bestämt sig för att den besvärliga vägen är den roliga vägen, så hade det här blivit en fin status. Men utan bild, ingen riktig status. Tyvärr.
Här ligger jag i sängen och drar mig medan maken fixar frukost, vilket kändes ytterst primitivt att knappa ner på tangentbordet. Igår var här grabbkväll, så jag tycker allt att jag förtjänar lite primitivitet. Sju glada killar spelade Rock band, Guitar hero och Colin McRae. Det blev tappra försök till allsång som föll ganska platta. Och mitt upp i allt sitter jag... och dricker julmust... och känner mig som lillasystern som är med på nåder och därför heller inte vågar ta någon plats, utan sitter i ett hörn och sörplar läsk med sugrör.
Det märks att man lämnat sitt gamla hemvatten - jag brukade vara som gjord för grabbkvällar. Ja, jag brukade vara en av dem. Rapp i käft, gav svar på tal och kunde det jag snackade om. Det var sånt man fick lära sig, för det var få flickvänner som stod ut med 90(+) minuter fotboll och ville man då se 90 minuter fotbollsmatch med folk som förstod sig på det där med klubbromantik fick man som regel söka sig bortom tjejgänget. Men jag antar att man växer ur sånt... eller kanske är det bara tillfälligt?
I vilket fall så borde jag ha vetat bättre. Ja, alltså, med julmusten. Jag borde vetat att julmust och clementiner skulle innebära en djup craving efter skumtomtar och bjällerklangsmelodier. Det är inte hälsosamt, men jag tänkte att jag skulle hålla lite på det. Lite självspäkning, lite trånande, så kommer skumtomtarna kännas som ett moln med tillhörande änglakör när det väl blir dags för det.
Etiketter: Helg
Jag har spanat på dem enda sedan de anlände till affären. Idag, nu när jag är ensam, tänkte jag whattheheck.
Clementiner och julmust - kan det bli mer jul? Jag börjar nästan längta lite... fast sen är jag ju inte den som är den och förra året spelades julmusik redan i början av oktober.
Clementiner och julmust - kan det bli mer jul? Jag börjar nästan längta lite... fast sen är jag ju inte den som är den och förra året spelades julmusik redan i början av oktober.
Etiketter: Jul
Omröstningen är klar!
Vinnaren blev...
...SVART!
Inte så förvånande, men inte heller övertygande.
Slutresultatet blev följande:
1. Midvintersnattsvart (44%)
2. DirrRty blonde (33%)
3. Förbli brunett (22%)
Tack till alla som röstade!
Nu är det alltså bara för mig att dra på mig Uffe den tuffe-tröjan, som en gång i tiden var officiell hårfärgningströja i Visby, och kleta på geggan.
Vinnaren blev...
...SVART!
Inte så förvånande, men inte heller övertygande.
Slutresultatet blev följande:
1. Midvintersnattsvart (44%)
2. DirrRty blonde (33%)
3. Förbli brunett (22%)
Tack till alla som röstade!
Nu är det alltså bara för mig att dra på mig Uffe den tuffe-tröjan, som en gång i tiden var officiell hårfärgningströja i Visby, och kleta på geggan.
Med risk för att idag bli lite för mycket YouTube så postar jag ändå det här, för det måste ses idag. Ute är grått, men i hjärtat är allt rosa.
Tack till Heja Abbe (som förövrigt är en fantastisk pappa-son-blogg!)
Etiketter: Musik
Check. Check. Check. Hmm. Check. Inte överdrivet vad jag tänkt på.
Fyra checks och ett hmmm... av sex. Det borde väl ändå innebära...? Eller?! Enligt sjukvårdsrådgivningen har jag i alle fall järnbristanemi. Känns ju... inte så bra. Vad gör man nu liksom?
Fyra checks och ett hmmm... av sex. Det borde väl ändå innebära...? Eller?! Enligt sjukvårdsrådgivningen har jag i alle fall järnbristanemi. Känns ju... inte så bra. Vad gör man nu liksom?
Som doktorsdotter har man ju lärt sig att "svettas ut" sjukan. Ja, alltså att det kan vara jävligt jobbigt men det går över. Man är minsann inte uppväxt på pillercocktails för ingenting. Vilket antagligen var anledningen att man klarade svinisen i somras med bravur - jag är inte den som gnäller i onödan. Och jag tar det här med min nyfunna hypokondri (som pappa för övrigt säger kommer med åldern) med en road klackspark. Jag vet ju att det knappast kan vara hälsosamt att diagnosticera sig själv utifrån google... nocebo är en jobbig förmåga att besitta. Men ett bestående men som inte tycks svara på mina uteslutningsmetoder känns ganska jobbigt. Så jag får väl ringa och rådfråga mamma och pappa doktor... för säkerhets skull.
...och efter att jag lagt på, får jag psykbryt. Jag vet inte om det beror på att det skulle kännas alldeles förfärligt jobbigt att faktiskt, verkligen, på riktigt ha järnbrist eller att jag mest blir rädd för att kanske ha hamnat mitt uppe i något av mina nio nivåer av helvetet.
Etiketter: Sjuka
Åh vad spännande. Det börjar hetta till i omröstningen... och mycket kan hända på de 24 timmar som återstår.
Har du inte röstat, rösta du också!
Vilken hårfärg...?
Har du inte röstat, rösta du också!
Vilken hårfärg...?
Etiketter: Fråga
→ "I wish you would put yourself in my suitcase"
torsdag, oktober 15, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Musik: Coconut records - West Coast (Nighttiming, 2007)
Nästa vecka. Tåg är redan utsedda och klara. Fantastiskt. Om drygt en vecka är jag på väg ner mot kusten, den ända kusten Bästkusten, Västkusten. Äntligen!
And I miss you, I'm going back home to the west coast
→ "Kapten Rödskägg och fröken Sympatiskägg"
torsdag, oktober 15, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
När vi kom hem från Italien i somras hade Martin fortfarande semester. Så medan jag jobbade roade sig Martin med att odla skägg och vi kallade det för semesterskägget. Ja, tanken var att skägget skulle ryka när semestern var rökt. När det var dags att gå tillbaka till skrivbord och ritprogram skulle skägget rakas av, för det är så det fungerar med semesterskägg.
Detta var i juli. Nu är det oktober... och skägget är kvar.
Men jag klagar inte, missförstå mig rätt om ni nu så nödvändigt måste missförstå. Han tar hand om det och det är ett trevligt skägg. Men det är inte hans skägg jag vill "outa". Det är mitt eget.
När semestern var slut och skägget skulle åka ut, fast inte gjorde, verkar min kropp ha bestämt sig för att sympatiskägga med Martins rödskägg. Jag kanske inte kan kalla mitt skägg för just 'skägg' - en svala gör ingen sommar och ett endaste skäggstrå gör verkligen inget skägg.
På vänstra kinden har jag de senaste månaderna upptäckt ett ensamt strå; strävt och hårt likt skägghår. Jag har aldrig någonsin haft något liknande, men det verkar vara ett envist tillstånd. När jag plockat det har det några veckor senare växt ut igen - det vill verkligen vara där även om det vet att det blir plockat. Så har vi hållt på jag och mitt sympatiskägg; det har vuxit, jag har plockat det, det har vuxit igen och jag har plockat det igen. I tre omgångar har vi lekt vår katt-och-råttalek. Nu är det återigen plockat och jag är slät likt bäbisrumpa... och väntar med spänning på nästa omgång - om det ens blir en nästa omgång.
Är det normalt att flickvänner sympatiskäggar med sina sambos? Jag vet inte.
På vänstra kinden har jag de senaste månaderna upptäckt ett ensamt strå; strävt och hårt likt skägghår. Jag har aldrig någonsin haft något liknande, men det verkar vara ett envist tillstånd. När jag plockat det har det några veckor senare växt ut igen - det vill verkligen vara där även om det vet att det blir plockat. Så har vi hållt på jag och mitt sympatiskägg; det har vuxit, jag har plockat det, det har vuxit igen och jag har plockat det igen. I tre omgångar har vi lekt vår katt-och-råttalek. Nu är det återigen plockat och jag är slät likt bäbisrumpa... och väntar med spänning på nästa omgång - om det ens blir en nästa omgång.
Är det normalt att flickvänner sympatiskäggar med sina sambos? Jag vet inte.
Etiketter: Spännande
Ja, godmorgon. Mitt ständiga frukostsällskap, Muminpappan, har fått stå tillbaka till förmån för en stor kaffe med mjölk. Tyvärr. Annars är frukosten precis som vanligt, antar jag; jag är förbaskat trött, ägget fick koka för länge, morgontoaletten är gjort, radion informerar, jag dricker kaffe och löser korsord och solen lyser över frostad fotbollsplan.
Det blir nog en bra dag
(och jag behöver verkligen färga mitt hår, bôrt me utväxt, men intet skall göras förrän omröstningen är klar)
(och jag behöver verkligen färga mitt hår, bôrt me utväxt, men intet skall göras förrän omröstningen är klar)
Morgon:
Plyschhoodie, Svea
Diadem, Åhlens(?)
Kaffe med mjölk, Arvid Nordquist
Macka med ägg & kaviar
Etiketter: Status
Här sitter jag och kollar på Weakest Link på BBC Entertainment. Jag konstaterar att jag är bäst - jag sopar gatan med de tävlande... trots att jag inte är britt. Snart ska jag tvätta lite, maken har slut på strumpor, och sen ska jag duscha. Kanske lite gröt på det. Taadaa, min kväll i ett nötskal.
Weakest Link:
Bobby D-tröjan, inköpt i Reykjavik
LP-skivor, Simon & Garfunkel - Bridge over troubled water; U2 - Joshua Tree
Musik: Eistir - Where were you
(Maria Mena cover)
Ja, jag bjussar på en. Inte för att jag är klar. Inte för att jag är nöjd. För många sura noter, för många hårda P'n. Men jag bjussar på vad jag jobbar på just nu.
Snart, snart kommer jag dock vara nöjd med mina covers och då blir det en EP. Men fram tills dess så....
Snart, snart kommer jag dock vara nöjd med mina covers och då blir det en EP. Men fram tills dess så....
Etiketter: Musik
Nu är det sannerligen höst. Grönt är skönt, men nytt är alltid... nytt. När löven byter färg, vill jag också byta färg. Ja, eventuellt. För likt träden inte verkar kunna bestämma sig för om gult är häftigare än rött, så kan inte jag bestämma mig för om guld är bättre än svart. Hjälp mig?
Rösta i kolumnen till vänster/lämna en kommentar. Ni har till på fredag kl. 12:00 på er.
<---
1. DirrRty Blonde 2. Midvintersnattsvart 3. Fortsatt brunett
Som ni säkert redan gissat blir luggen kvar. Vi ska bara gå på valpkurs och se till att den kan uppföra sig igen.
Etiketter: Fråga
Om Västerås vore Sjumilaskogen, skulle jag vara Ugglan. Det säger luggarna. Jag är tydligen smart.
Etiketter: Gurkstaden, Vänner
Vad vore jag utan min älskade familj?
Fantastiska mamman vet hur lite som skramlar i plånboken. Hon vet hur skralt det är, hur varje öre för mig är öronmärkt, att man vrider och vänder på varje lapp, varje mynt för att få det att gå ihop. Och när man en morgon som denna står i duschen, skickar den fantastiska mamman ett sms;
"Hej. Bidrag till lite guldkant i helgen finns på ditt konto. Kram mamma"
Så nu kan jag åka till Stockholm och träffa den minsta systern... och det med gott samvete. Jag behöver inte motivera resan för mitt hårt hållna konto med ett "jag mår dåligt, jag behöver familj, jag behöver det här", jag kan bara åka. Och vi kan ha det bra, syster och jag.
Egentligen spelar summan ingen roll. Det är gesten som berör. Att hon ens har tänkt så långt. Nu ska jag snyfta ihop lite lunch och vara tacksam över att ha landat i just den familj som jag landat i. Jag vore inte jag om inte ni fanns.
Egentligen spelar summan ingen roll. Det är gesten som berör. Att hon ens har tänkt så långt. Nu ska jag snyfta ihop lite lunch och vara tacksam över att ha landat i just den familj som jag landat i. Jag vore inte jag om inte ni fanns.
Tack allra käraste, käraste mor!
Tack allra käraste far.
Mami och papi på promenad i begynnande sommarkväll, Varberg 2008
Etiketter: Familj
Nu när jag ligger ihopkurad under täcken och kuddar, iklädd pyjamas och halsduk, laddad med febernedsättande och naturpreparat, ja, då är det trevligt med nya tv-serier.
Som till exempel Bored to Death. Innehållande lite allt möjligt av det där jag gillar; deckarromantik, svart humor, ironi, klantiga människor som tror att de kan saker som de egentligen inte kan men klarar sig ändå... och Jason Schwartzman. Jason Schwartzman ligger mig varmt om hjärtat. För mig är han godis för öga, öra, hjärna och hjärta. Han har ett högst eget utseende som ändå är trevligt att se på. Coconut Records går varm i mina öron, musikprojektet har följt med enda sedan det startade (post-Phantom Planet, post-California, post-O.C.). Han är smart och rolig OCH var med och fnulade på Dajeliing limited, en favoritfilm. Ja, han ligger som sagt varmt om hjärtat.
Bored to death trailer
Jag kom på att jag skulle kunna sitta och skriva ett lååååångt och smörigt hyllningstal till blogginlägg, men orka läsa det. Jag besparar er det. Jag nöjer mig med att säga Jason Schwartzman är ett geni, att jag rekomenderar Bored to Death, samt; om ni ännu inte fått tummen ur så har jag ett gammalt ess i rockärmen; Pushing Daisies. Ett extremt litet lyckopiller det där.
Etiketter: TV
Musik: Xena intro theme
Jag visste det! Jag har vetat det ända sen jag var liten! Ja, alltså att det skulle vara något speciellt med Norrland. Det där där uppe. Där det antingen är mörkt dynget om eller tvärtom. Där det finns sånna häringa... vahettere... samer, renar och rhenguld(?). Snö, fjäll, man bor i igloos och isbjörnarna traskar omkring på gatorna. Ja, och just det, en massa asiater som plockar bär.
Nu ska det dessutom finnas en all lesbian village där uppe. En hemlig amazonby helt enkelt. Som i Xena (minus romare, svärd och yttepytte läderrustningar) fast på riktigt. Eller tjaaaa, by och by. 25 000 invånare är kanske inte direkt en by. Speciellt inte uppe i Norrland. Spännande är det i vilket fall. Som om stranden i the Beach var beläget på Lesbos, fast i Norrland.
Varför man skulle döpa en amazonby till Chako Paul City, ligger dock utanför mitt förstånd. Men det kan ju mycket väl vara ett typo... eller en felhörning.
Etiketter: Spännande
Jag följer Gossip Girl. Ja, serien där rika snorungar spenderar rent löjliga summor på småsaker. Ja, serien där hierarki och aristokrati är åtråvärt och lockar tittare. Ja, just den serien.
Handlingen kan jag inte säga är av den starkare typen... men det är heller inte handling som retar mitt intresse. Nej, det är kläderna. Åh dessa kläder! Dessa skor! Dessa accessoarer!
Någon som har koll på vart jag kan få tag på ett par "glansiga leggins" av typen som Vanessa har? (bild nr.4)
Handlingen kan jag inte säga är av den starkare typen... men det är heller inte handling som retar mitt intresse. Nej, det är kläderna. Åh dessa kläder! Dessa skor! Dessa accessoarer!
Någon som har koll på vart jag kan få tag på ett par "glansiga leggins" av typen som Vanessa har? (bild nr.4)
Etiketter: Mode, Saker jag motvilligt erkänner, TV
