...och apropå, ja egentligen ingenting. Vad tycker vi egentligen om Brittans nya singel?
Musik: Britney Spears - 3 (the Singles Collection, 2009)
Ni får ursäkta kvalitén.
Musik: Britney Spears - 3 (the Singles Collection, 2009)
Jag skulle nog våga mig på två tummar upp... eller kanske bara en. I vilket fall tycker jag det låter helt okej. Nej, jag är ju inte mer än dödlig... tyvärr.
Etiketter: Musik
Musik: Paramore - Turn it off (Brand new eyes, 2009)
Jag är väl inte på världens bästa ställe. Ja, alltså mentalt. Just nu är jag inne i vad jag hoppas är slutspurten i uppförsbacken. Ni vet, den där sista biten innan man når toppen, den där biten som är jobbigast.
Situationen gör en instabil. Men jag vet ju att jag klarar mig -- på det ena eller andra sättet kommer jag att fortsätta snurra -- men det skulle kännas miljoner gånger bättre om alla bitar bara ville falla på plats. Det handlar egentligen bara om att hålla sig kvar, klamra sig fast, inte ge sig. Det handlar nog om att behålla motivationen till att fortsätta. Det handlar om att komma ihåg att det finns andra som har/har haft det jobbigare... och de har ju repat sig. Why would I be any different?
Vägen är lång och man ska hålla ända fram. Dessutom, och icke att förringa, jag har ju ändå tagit mig en bit och det helt själv. Glöm inte det, Emma!
The worst part is before it gets any better
Etiketter: Arbetssökande, Längtan, Sugigt
Vem ska se VIK - Malmö Redhawks på ABB Arena (med svärfar)?
Jag försöker förstå om Död-Lars är en medlem i Kiruna klättersällskap, eller bara ett ställe att klättra på. Men det framgår mycket dåligt på ovannämnda sällskaps hemsida. Tobias, Tobias, vet du?
Hoppas i vilket fall att Död-Lars inte klättrar med Blind-Jon eller Skev-Johan. Eller att Blind-Jon inte klättrar på Död-Lars.
Etiketter: Festligt
Jo, jag drömde visst om helikoptrar i natt. Men den stora sorten... och rattade av Kishti Tomita. Jag drömde om bussresor. Om makens bekanta som supit till, gått med i den lokala sektens kattsällskap (som träffades på tisdagar) och nu förespråkade för att ett ex skulle ersätta mig. Eller, förespråkade och förespråkade. Snarare bönade och bad, liggandes i fosterställning.
Kishti var nöjd med att hämta upp sin vänner i helikopter. "Fantastiskt", tyckte vännerna. "Så typiskt Kishti. Liksom over the top".
Jag drömde om svärfamiljen och deras sommarhus... i en vikingby. Och maken som envisades med att gå runt i en brun munkkåpa och sina fotriktiga sandaler. Allt var högst besynnerligt.
Bild: Expressen
Bild: Expressen
Etiketter: Ologiskt
Kvällen avslutades i trevligt sällskap över, vad som har blivit lite av tradition för oss, ett parti Monopol. Har vi blivit ett sådant par med vilka man måste spela sällskapsspel när man besöker? Jag tror det. Det fattas bara matchande träningsoveraller i blekta pasteller och en husvagn.
I vilket fall. Sara och Bim tittade förbi, mycket trevligt. Maken var dock högst otrevlig, snodde alla våra pengar och vann Monopolomgången med sina dryga 40 mille på kontot. Om de aldrig återvänder så skyller jag på dig, kära sambo, för att att du försatte dem båda (och mig) i konkurs.
Nu undrar jag om jag suttit tokigt. Min nacke är stel. En god natts sömn skulle inte sitta fel. Kanske med inslag av mycket små helikoptrar och Star Wars. Nu tar jag helg i vilket fall, god natt!
Nackspärr:
Skjorta, pappas gamla målarflanell
Linne, H&M
Glasögon, Versus
Ja, till er som inte kopplade bokreferensen i rubriken så kommer svaret här:
The curious incident with the dog in the night-time av Mark Haddon
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Jag blev "tvingad" att läsa ovanstående bok när jag läste Engelsk litteratur på universitet. Men jag föll för den. Jag föll hårt och boken är nu en av mina återkommande favoriter, vars försvinnande (passande nog) jag sörjer mest ur mitt privata bibliotek.
Boken handlar om 15-åriga Christopher Boone som hittar sin grannes pudel Wellington död, spetsad med en trädgårdsgaffel. Christopher har svårt att förstå att någon skulle vilja ha ihjäl Wellington -- det hela är högst besynnerligt. Han inser att detta kräver vidare undersökning, särskilt då han själv beskylls för dådet.
Förutom en outtömlig dyrkan av Sherlock Holmes, besitter Christopher särskilda talanger. Han är bra på det där med ordning och reda. Han kan alla länder och dess huvudstäder utantill. Han är dessutom en fena på det där med matte och gillar primtal. Så pass mycket att han kan rabbla alla primtal upp till 7057... utantill. Att föra ett logiskt resonemang kring saker och ting är heller ingenting som ligger särskilt långt bort för Christopher. Men det är inte alltid så billigt att vara underbarn -- Christopher har Aspergers syndrom.
Han svårt för stora folksamlingar. Han fattar inte när någon är ironisk, skämtar eller ljuger och han kan inte för hela sin värld förstå det där med känslor, särskilt inte andras. Allt som är tvetydigt är svårt, om inte omöjligt. För sin far, och alla runt omkring för den delen, är Christopher påfrestande att ha att göra med. Känslor måste förklaras in i detalj. Vem? Vad? Hur? Varför? Händelser och andra människors reaktioner måste analyseras och brytas ner till atomnivå. Vem? Vad? Hur? Varför? Sådant man har problem med att förklara ens för sig själv, vill Christopher ha svart på vitt och på direkten. Christopher förstår inte den kaotiska omvärlden och omvärlden förstår inte Christopher.
Eftersom boken är skriven utifrån Christopher och hans detektivarbete med att lösa mordet på Wellington, blir texten mycket avskalad. Allt har sin plats och det som är viktigt är viktigt, allt annat behöver man inte slösa större tid på. Hans undersökningar och analyser av händelser presenteras ibland med noga uträkningar, ibland med bilder och diagram, kartor eller andra former av gestaltning.
Ändå blir texten aldrig tråkig. Kanske beror det på innehållet? På storyn? För ju djupare Christopher gräver i historien om den spetsade hunden, ju djupare gräver han också i sin egen och grannskapets gemensamma historia. Som läsare tas man till en plats som ligger utanför Christophers förstånd. Ett ställe där man hittar allt från avlidna mödrar som kanske inte alls är döda, till affärer av olika slag -- ingenting som följer Christophers strikt sorterade ordning. Ändå är allt sett med Christophers ögon och begränsade känsla för emotionella och psykiska dimensioner. Det blir en slags spänd konstrast, en spännande paradox i det hela.
Det är lätt läsning som passar så väl ung som gammal och därför är perfekt till både efter julbordet och till stranden. Därför skulle det heller inte vara någon större uppoffring av dig att läsa den. 'blink blink'
Bild: Reading Matters
Bild: Reading Matters
Etiketter: Böcker
Jag sitter och funderar på (ännu) ett blogginlägg om mitt och Västerås' än så länge icke-befintliga kärleksförhållande.
Lotchas, hur blir man egentligen kär i Västerås? Du om någon borde veta. Vad är det jag missar?
Lotchas, hur blir man egentligen kär i Västerås? Du om någon borde veta. Vad är det jag missar?
Etiketter: Gurkstaden
→ "The curious incident with the books in the nighttime"
fredag, september 25, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
En vacker dag kommer det se ut som till höger hemma hos mig -- trappan kommer bli bokhylla och bokhyllan blir en trappa. Smart och faktiskt rätt snyggt. Jag gillar't i alla fall.
Dock kanske inte en trappa man vill klättra uppför efter ett par vinare... eller i mörkret. Eller i mörkret efter ett par vinare. Eller i mörkret efter ett par vinare med en vinare. Då skulle inte bara en själv vara sjukhuskolli, böckerna skulle nog inte heller må överdrivet bra. Nej, då är det kanske bäst med en vanlig trappa även om det är tråkigt... eller en hiss, det är ju lite roligare. Förutsatt att man inte är rädd för hissar eller har allmän klaustrofobi. Nu svamlar jag.
P.S. Fattar ni snygga rubrik-referensen?
Idag har varit en enda stor dag av blaha.
Just nu sitter jag i ett landskap av tvångstvättad* tvätt och kollar på Seinfield. En kaka har jag bakat också.
Just nu sitter jag i ett landskap av tvångstvättad* tvätt och kollar på Seinfield. En kaka har jag bakat också.
Försoffad:
Glasögon, Versus (stryka okänd)
Tröja (som jag köpte för länge sedan men typ aldrig använt), H&M
Soffa
*Tvång som i "Jag har tvång", inte som i att tvingas till något.
Etiketter: Status
Det är jag, Agnes-Nicole, Maria och Anka. 'Hosthost'. Hollywoodfruarna. 'Hosthost'.
Just nu spenderas eftermiddagen på balkongen samt i badrummet. Här tvättas det!
Tvättmedel color, Via
Sköljmedel syrén, ICA
"-Alltså seriöst?! Gillar man inte Sexy Bitch så har man ingen musiksmak. Det är den ultimata låten! Nej, tyst! Tyst! Nej, jag vill inte prata mer med dig!"
En något förfriskad 19-åring blir upprörd över sällskapets musikaliska ignorans.
[En något förfriskad 19-åring, ett levande bevis på "musikfascism gone wrong"]
Musik: David Guetta feat. Akon - Sexy Bitch
Etiketter: Tjuvlyssnat
Vid min svans! Frukost utan Muminpappan? Det är inte frukost utan Muminpappan, det är det inte.
Frukost:
Muminpappan, Arabia
Kaffe, Nordquist Reko
Rostad macka med ost
Rostad macka med ost
Blåbärssoppa, Proviva
Knäckemacka med ägg och kaviar.
Jag är ännu inte riktigt klar med min take på Vienna Tengs Blue Caravan, och jag tänker inte bjuda ens lite på ett smakprov.
Istället tänker jag förvirra er med snack om nya Twilight-soundtracket. Det är officiellt nu och det känns som om jag med rätt kan ge två tummar upp. Att Death Cab gör den officiella New Moon-låten är ju känt sen länge, och bara det skulle jag säga är två tummar upp, men mixen av Bon Iver, Thom Yorke och Muse känns ganska het... och ganska rätt. Officiella soundtracket och nya trailern finns här.
Annars är dagens absolut hetaste Ellie Goulding. Den som gillar "folktronica" lär gilla Ellie.
Musik: Ellie Goulding - Black + Gold
Musik: Ellie Goulding - Black + Gold
Etiketter: Musik
Vaken:
Muminpappankopp, Arabia
Rubrik (c) Bim
Nyss hemkommen från vildmarksäventyr med Sara och Bim. Vi jagade, eldade och grillade vår egenhändigt fångade mat. Sen slog vi oss förnöjt på magen och jag konstaterade att jag skulle vinna Robinson.
Nyss hemkommen från vildmarksäventyr med Sara och Bim. Vi jagade, eldade och grillade vår egenhändigt fångade mat. Sen slog vi oss förnöjt på magen och jag konstaterade att jag skulle vinna Robinson.
Eller ja, kanske inte riktigt så. Men nästan...
Pinne:
Halsduk, virkad av lajv-Malin
Jacka, Vero Moda?
Pinne, Skogen
Jag är nästa Robinson-blick, price-less
Etiketter: Status
Detta är en fråga till de som vet med sig, känner på sig eller hoppas på att de figurerar i blogginläggen:
Är förnamn okej? Hittills är alla namn förkortade till bokstäver, men jag undrar om det är okej att skriva ut förnamn.
Mer än så vill/tänker jag inte bjuda eventuella psykopater på.
Är förnamn okej? Hittills är alla namn förkortade till bokstäver, men jag undrar om det är okej att skriva ut förnamn.
Mer än så vill/tänker jag inte bjuda eventuella psykopater på.
Beyoncé är fantastisk. Ingen nyhet.
Men det här... uggh. Ibland önskar jag att jag inte vore en sån mjukis. Jag gråter till Extreme Home make over, antingen för att familjen är så fin och får det så fint eller för att familjen är så fin och de får det så fult när de förtjänar så mycket bättre. Ja. Jag har gråtit till Oprah. och jag grät till klippet ovan.
Chelsea, tjejen som tagits upp på scenen, har leukemi. Får inte texten en djupare mening helt plötsligt?
Det är så onödigt när så unga människor måste dö av så onödiga saker. Fan.
Jag kunde fått lajvspel, poesi, korvätning, gycklarkonster och gospel. Istället valde jag en kväll i hufvudstaden. En kväll jag inte riktigt vet hur jag ska sammanfatta, så jag väljer nog att först citera S:
"Jag tror att det är någonting med luften i stockholmsnatten, den brukar dra fram tårar för oss Västeråsare."
Och för att i korta drag sammanfatta; jag kände mig snygg när vi åkte, mindre snygg när vi kom fram. Varför? Jo, för att i bilen på väg mot storstan skedde en olycka vilket resulterade i att delar av kvällens outfit fick tvättas i ett handfat och sedan därför var helt oanvändbara. Vi blev dessutom sena på grund av en annan olycka. Men jag lovar att det i alla fall inte var jag.
Jag kände mig väl aldrig riktigt bekväm, men det tvivlar jag på att någon i min situation skulle ha gjort. Folk kom, folk sjöng, folk gick ut.
Vi landade på Fasching, ett ställe på Kungsgatan som spelar soul, motown och annat klassiskt dansant. Ett trevligt ställe -- snygg lokal, lagom dansgolv och skön musik. Nej, det var nog egentligen inte stället det var fel på, det var oss. För musik, lokal och festligheter till trots gick saker snett. Folk drack vad de inte borde ha druckit, dansade med folk de inte borde ha dansat med, sa saker de inte borde ha sagt... basicly; gjorde saker de inte borde ha gjort.
Kom vid midnatt och lämnade runt kvart i tre, då det som byggts upp under kvällen eskalerade i raseriutbrott och tårar mitt på öppen gata i centrala Stockholm -- kanske inte världens bästa avslut.
Och morgonen efter, Söndagsmorgonen, fick börjas med ett allvarligt samtal, bedyranden av olika slag och olika kraft, ursäkter, jämförelser samt ännu lite mer tårar. Det mesta är nog utrett, men mitt ego blev oprovocerat misshandlat och mår fortfarande inte helt okej. Alla ömma tår, och några till, blev trampade på. Det är allt bra konstigt hur ett koncept som från början verkar så bra, kan slå så fel.
Detta B, är vad jag bytte Västerås kulturnatt mot!
Etiketter: Festligt, Helg, Ofestligt
Känns som om jag är skyldig Michael Owen en liten ursäkt. Men bara en liten... för fortsätter han inte prestera så kommer jag inte heller vara nådig.
Men kul för dig Owen. Faktiskt. Vi unnar dig det!
4-3 till united.
Go REDS!!!!
Etiketter: Fotboll
hpsson är nyinflyttad, nyfiken och nybliven sambo. 167cm lång och i tjugo-nånting-åldern. Arbetslös. Studieuppehållare. Poet. Musiker. Författare.
Totalt ointressant. Men det är spännande tider.
Nej, jag vette katten vad jag ska ha på mig. Helst skulle jag vilja glida omkring i mjukisbyxor hela dagen... men det är lördag och sånt gör man på söndagar.
Kläder?!:
Tubtopp, Indiska
Mjukisbyxor, Sambo
Tvätthög
Vilda bäbin på riktigt. Jobbigt för mamman att ha en unge som "bränner iväg på sin trehjuling", men ack så roligt för min del.
Jag kan faktiskt inte sluta fnissa åt det. En riktigt liten sketonge med skinn på näsan! Jag gillar't.
Jag kan faktiskt inte sluta fnissa åt det. En riktigt liten sketonge med skinn på näsan! Jag gillar't.
Etiketter: Skratt
After work, med work denna gång.
...och jag brände tummen på plattången. Aldrig hänt innan, men någon gång måste ju vara den första. Nu tar jag helg i vilket fall.
Etiketter: Helg
Det är inte kul att vara arbetslös. Nej, det är det verkligen inte. Ändå har jag ju på något sätt valt det här själv. Jag kunde ha valt att i stället vara student. Men jag valde att bli arbetslös ett tag.
Nu har ju jag en säkerhet i att jag, om ett halvår, åter blir student igen. Det är trots allt bara ett uppehåll. Men det är då och nu är nu. Man måste ta ett steg i taget, även om man planerar för tio till, och det är något jag har svårt för. Jag har så lätt för att tänka framåt, planera och fantisera. Eller tänka bakåt, undra om och drömma. Framtiden är min vän. Dåtid tycks vara mitt element. Men nuet är desto svårare att relatera till... vilket egentligen är konstigt.
Jag har flyttat ihop med maken, alltså lever jag inte längre med ett distansförhållande. Jag har tid till att skriva min poesi, min prosa, tid till att skriva och spela in min musik. Ja, jag har tid till att gör allt det där som jag inte kände att jag hann med under tiden jag studerade. Tid till allt det där som för mig är så viktigt, rent ut sagt vitalt. Även om jag inte har ett jobb så är jag försörjd, av egen kraft -- sommarjobbets slit och släp belönar sig fortfarande. Jag har ett bra förhållande till mina föräldrar och syskon. Har kontakt med min släkt och med mina gamla vänner som bor kvar på annan ort. Jag har kontakt med de vänner jag har skapat mig i Västerås. Jag har vänskap, kärlek, tid och pengar här och nu. Nu. Nej, det borde egentligen inte vara så svårt att cementera mig i nu-, nu-, nu-grunden.
Jag trivs i nuet, det är inte det. Jag stormtrivs till och med. Jag har bara en till synes okontrollerbar förmåga att förbli i nuet.
Kanske faller även det på plats när pusselbiten med en riktig vardag, med jobb och allt annat vad det innebär, är löst. Ja, det gör nog det.
Nu har ju jag en säkerhet i att jag, om ett halvår, åter blir student igen. Det är trots allt bara ett uppehåll. Men det är då och nu är nu. Man måste ta ett steg i taget, även om man planerar för tio till, och det är något jag har svårt för. Jag har så lätt för att tänka framåt, planera och fantisera. Eller tänka bakåt, undra om och drömma. Framtiden är min vän. Dåtid tycks vara mitt element. Men nuet är desto svårare att relatera till... vilket egentligen är konstigt.
Jag har flyttat ihop med maken, alltså lever jag inte längre med ett distansförhållande. Jag har tid till att skriva min poesi, min prosa, tid till att skriva och spela in min musik. Ja, jag har tid till att gör allt det där som jag inte kände att jag hann med under tiden jag studerade. Tid till allt det där som för mig är så viktigt, rent ut sagt vitalt. Även om jag inte har ett jobb så är jag försörjd, av egen kraft -- sommarjobbets slit och släp belönar sig fortfarande. Jag har ett bra förhållande till mina föräldrar och syskon. Har kontakt med min släkt och med mina gamla vänner som bor kvar på annan ort. Jag har kontakt med de vänner jag har skapat mig i Västerås. Jag har vänskap, kärlek, tid och pengar här och nu. Nu. Nej, det borde egentligen inte vara så svårt att cementera mig i nu-, nu-, nu-grunden.
Jag trivs i nuet, det är inte det. Jag stormtrivs till och med. Jag har bara en till synes okontrollerbar förmåga att förbli i nuet.
Kanske faller även det på plats när pusselbiten med en riktig vardag, med jobb och allt annat vad det innebär, är löst. Ja, det gör nog det.
Etiketter: Arbetssökande, Tankar
Precis hemkommen från vikariatet. Funderar över om jag själv var så krävande i 7:an? Blev tvungen att ta några killar åt sidan, vilket i och för sig resulterade i ett harmoniskt klassrum... men vägen dit!! Huvaligen! Tur att den här damen har skinn på näsan och trick i arsenalen.
Klar med barnvakten:
Mobiltelefon (aka Den lilla röda eller älsklingen), Samsung
Glasögon, Versus
Halsduk, Köpt i Glasgow (vilket var ett nedköp då en nästan likadan fanns på H&M när jag kom hem)
Etiketter: Status
I Västerås finns det tydligen en gata som heter Puddelugnsgatan. Det kanske är en trevlig gata, det tänker jag inte uttala mig om för om det vet jag absolut ingenting (Västerås-analfabet som man är). Jag vill hellre fokusera på själva namnet...
...för jag fattar inte vad en Puddelugn är för något?! Jag förstår inte ens om jag ska läsa det som Pudde-lugn eller Puddel-ugn? Jag blir frustrerad, jag känner mig så grymt oallmänbildad... totalt oförtjänt av en potentiell plats i På Spåret.
...för jag fattar inte vad en Puddelugn är för något?! Jag förstår inte ens om jag ska läsa det som Pudde-lugn eller Puddel-ugn? Jag blir frustrerad, jag känner mig så grymt oallmänbildad... totalt oförtjänt av en potentiell plats i På Spåret.
Googlar man Puddel kommer man till någon som stickar. Är jag på rätt spår då?
(Googlar man Pudde så fattar man ingenting. Död-Lars, liksom?!)
Är det kanske något dialektalt?
Just nu vill jag tro att det hela är ett missförstånd, ett missöde med en felstavning. Puddelugnsgatan borde, i mitt huvud, vara Pudelugnsgatan. It makes sense. Puddelugn. Pudelugn.
"Ja, se här barn, här brännde man pudlar förr i ti'n. Små fluffiga rakt in i ugnen. Swoosh."
Etiketter: Gurkstaden
Mina inspelningar kommer låta 100% bättre sen när M's mick kommer. Men fram tills dess får jag nöja mig och bekanta mig med dattan och dess program, samt sjunga upp. När man inte sjungit professionellt på ett bra tag, så tar det ett tag innan allt kommer tillbaka. Magstöd, andning, ja det är en hel vetenskap.
Rec:
Hörlurar, Philips
Lång stickad väst, Eve
T-shirt, Gina Tricot
Mugg (med kaffe, oc!), Filippa K
Etiketter: Status
→ "If you're wondering if I want you to, I want you to"
torsdag, september 17, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Det händer fortfarande att jag önskar att jag vore den flygande apan i Island in the Sun. I say no more.
Pow!
Etiketter: Musik
Äntligen har jag tid, och ord, till att svara på "Farmors" frågor.
Fråga nr 19:
Vilket ljud gör dig lycklig?
Frågan borde snarare vara vilka ljud gör dig lycklig, för jag kan inte välja. De är så många.
Till exempel, att vakna med öppet fönster till sjöfåglar som skriker. Mamma må bli galen över det, spott och spe, men för mig är det lycka. Det är sommarlov. Frihet. En påminnelse om att vara nära havet, som för mig har blivit så viktigt. I Vänerstaden, kunde man ibland vakna av diverse sjöfåglar, då visste man att det skulle bli bra dagar. Det var de dagarna man kände sig hemma.
Vidare är det också svårt att vara överdrivet olycklig när en kaffekokare puttrar i bakgrunden. Kanske är det som Hasse och Tage vill påstå i deras "Kaffe med Bulle", att det mesta löses över/med en kopp med dopp. Men mysfaktorn i det där puttrandet, det lilla i det... det är för mig som att knäcka det brända sockret på en crème brulée för Amelie. Det är egentligen det här man borde vara mer uppmärksam på -- de små sakerna, de enkla sakerna som i all sin enkelhet är så fantastiska.
Men måste jag välja ett ljud, måste jag välja havsbrus! Vågor som slår mot strand och klippor! Åh du fantastiska hav! Jag tror inte det behöver någon vidare förklaring.
Etiketter: Farmorsfrågan
Looks like I've been bitten... at least Twilight smitten. (True) Blood for breakfast?
Bitten:
Linne, Denimbirds
Påslakan, IKEA
Etiketter: Status
Är man inte ung och musikaliskt prodigy, eller snygg nog att överleva i Idol, så kan man ju hoppas att man är gammal och fortfarande någorlunda fräsch så att man får hänga med Young at Heart på turné.
Ni som känner mig vet att jag har någon slags fetisch för gosskörer. Nu är det inte så att jag gått upp klockan 7 för att youtube'a gosskörer... det vore faktiskt smått sjukt.
Men jag är uppe, jag hänger på YouTube och jag snubblade faktiskt, helt oavsiktligt, över den här kören, och seriöst de är grymma. Inte är de gamla heller. Arr'et är i och för sig inte jätteavancerat, men jag upprepar: inte är de gamla. De måste ha något slags gehör, för så tonsäkra/tonartssäkra är inte många i den åldern.
Undrar just om min klass lät ens i närheten back in the musikklass-days?
Kan inte någon snälla förklara för mig vad som menas med gråa, tunga moln? Och kom igen(?!) 13 grader?? Vad ska det vara bra för?
Det gör mig bara melankolisk. Jag tror att jag har spenderat dessa två vakna timmar med att dricka kaffe, lyssna lite halvt ouppmärksamt på radion och stirra ut genom fönstret... där ingenting händer. Ja, förutom att det, om möjligt, blir ytterligare lite gråare och ser ännu lite mindre inbjudande ut. Idag verkar vara just en sådan dag. Jaha.
Antar att dagen får gå åt till att ringa de förbaskade maskarna som lovar att de ringer, men sedan inte gör det... och kanske att man borde städa. Ja, vi får väl se.
Nu ska köket göras i ordning så att lunchen i sin tur kan göras i ordning. Något ska man väl få rätt iaf.
Dagens: Lax med potatisklyftor och citrondipp.
Etiketter: Vardag
(c)
Vaken:
Mjukisbyxor (sambons)
Påslakan, IKEA
Böcker i färgskala, fett opraktiskt med ganska chict.
Etiketter: Status
Loneliness and I are on a first name basis.
I väntan på att maken tränar klart så att vi kan åka och storhandla för veckan som är/kommer, så hittar jag en episod från den nya säsongen (3:an) av Gossip Girl och njuter lite i all min ensamhet. Järnspikars vilket händelserikt liv man lever... NOT!
@June Miller (if you'll ever read, you'll know who you are): I'd say I'd look pretty daaam hawt at a mixing panel. Waddayathink? ;)
Gossip Girl:
Hörlurar, Philips
Stor T-shirt, Gina Tricot
Stor T-shirt, Gina Tricot
Lång stickad Väst, JC
Armband (Halsband), Indiska
Om igår gick i Heroes ledband, går dagen i dag i förvirrade Meredith Grey's. Visste ni att de släppt de första fem minuterna av nästa säsong nu?
Jag ångrar att jag tryckte på play. Hur ska jag nu kunna vänta till Sverige får sin kopia av episoden? Hur ska det här gå? Uhjuhjuhj!!
Döm själv, men skjut inte budbäraren (läs: mig) om det skulle slå fel.
SPOILERn finns här.
Etiketter: TV
Jag säger då det, det här verkar vara en lovande måndag. Jag menar, om skorna är giftiga borde väl folk sluta köpa dem? Är det här döden för Foppa-tofflan?
Tja, man kan ju hoppas.
Tja, man kan ju hoppas.
Ja, här sitter man och sänker tredje omgången kaffe och surfar igenom platsbanken... också det tredje omgången. Jag ska bara göra slut på denna koppen, sedan blir det till att skrubba köket. Sen... ja... då blir det väl en promenad i solen.
Bekväm:
Superbekväma Bobban-tischan, inhandlad i Reykjavik
Supersköna chinos, Indiska
Oplattat hår
Allt för den bekväma måndagens bekvämlighet.
Jag sänkte mina Resorb på inrådan av doktor S och spenderade söndagsdagen med att baka en sockerkaka och sedan äta den till ett självkomponerat Heroes-marathon. Jag hoppade av Heroes någonstans i andra säsongen, men bläddrade häromkvällen förbi ett avsnitt ur tredje säsongen och blev lite intresserad. 'Suck'. Antar att man är tillbaka i det där träsket igen. Jag skyller allt på maken som åkte och jobbade och lämnade mig med fri tillgång till fetaste bredbandet och allt för mycket tid.
Sedan var det dags att spela ännu en omgång Monopol. Jag vet att jag mer eller mindre, och smått melandramatiskt, svor på att aldrig igen spela Monopol igen efter för många förluster som sved allt för hårt... Men man kan inte riktigt tacka nej till Monopol hos svärföräldrarna med te och nybakt. Nej, det kan man faktiskt inte.
Jag vann inte.
Etiketter: Helg
Sockersuget just allt för starkt, men det är söndag och då kan man få unna sig lite extra.
Till toner av Ensamhushåll ska jag baka, baka kärlekskaka.
Till toner av Ensamhushåll ska jag baka, baka kärlekskaka.
Tack, S!
Etiketter: Helg
Jag plattade luggen till slut. Ja, grupptrycket blev för stort.
Jag lyckades med plattningen, men misslyckades fatalt med Monopolspel och att vara den där superbästa flickvännen som jag vet att jag egentligen kan vara. Jag är egentligen en förbaskat bra flickvän, ja det är jag banne mig, så visst blir man lite kinkig när man inser att man inte levt upp till det där. Men jag får väl snart ytterligare en chans att visa färg och inte vara en sådan torris.
Trubadurspel ersattes i vilket fall med schlager och mystiska mash-ups som kanske funkade i teorin men i praktiken föll lika platt som... ja... plattfisk? Men jag fick ätit pommes i alla fall och det är alltid positivt (Tack S. Jag tycker du gott kunde slagit mig på fingrarna). Och så klart var sällskapet det som gjorde kvällen.
Taxi hem. Mer trubadurspel. Sen sova, sova, sova.
Vilket var skönt, skönt, skönt!
Kent - Kungen är död
Monopol suger!! Glöm att jag spelar igen!! GLÖM!!
Nej, jag är ingen vidare förlorare.
Etiketter: Sugigt
Det har varit en dag i makligt, bekvämt tempo idag.
Vi cyklade aldrig runt Ridön. När det finns kladdkaka ombord och molnen hänger tunga utanför, ja då stannar man ombord. Det var en trevlig färd som delades med två Pointerhundar, några som skulle skjuta av grävlingar på någon av alla öarna, övernattare och ett gäng indier. En indiska var nog mer än måttligt intresserad av M. Jag kände igen blickarna -- de har minsann jag också kastat. Några få bilder på äventyret finns att beskåda i föregående inlägg.
Finns det inga gamla konservativa Monopol med de gamla hederliga sedlarna kvar längre? När vi kommit iland, efter ca en timme och fyrtio minuter till sjöss, investerades det i ett Monopol. Ett Monopol med visa-kort. Sedlar verkar vara omodernt. Det var visst lika kul utan sedlar och jag kanske börjar bli gammal som vill ha det på ett visst sätt bara för att det alltid varit på det sättet. Ja, jag gnäller nog i onödan...
...kanske för att jag förlorade testomgången. Jag ska ju vara kung på Monopol?! Men icke. Och jag är inte alls bitter. Nej. Eller jo. Jag är bitter. Men jag kommer få revansch, så jag håller mig lugn.
Ikväll verkar det landa på utgång. Jag är sminkad och uppklädd -- jag är redo!
Etiketter: Helg
M ser ut som en skolpojke på utflykt.
Ehpsson läser på: "M/S Havsörnens anhalter."
Kaffe, kladdkaka och mörka moln fick oss att stanna på båten.
Whitney är ju helt klart det bästa som stigit ur the Hills (Laguna Beach) askorna. Whitney är det enda bra som kommit av the Hills. Skulle hon någon gång behöva sälja av sin garderob så har jag redan paxat allt.
Den obligatoriska våffelfrukosten som hör helgen till är avklarad och här sitter jag och klappar mig förnöjt på magen. Ja, jag känner mig nog nöjd (trots att vi missade melodikrysset). Maken är hemma, jag är mätt och kaffet är drucket. Man kan inte annat än att känna sig nöjd då.
Det är lördag. Lördag innebär, vanligtvis, att det inte är särskilt mycket liv utanför huset. Nästan dött faktiskt i jämförelse med gymnastikpassen som jobbas igenom under vardagarna. Men idag verkar det vara något slags hoolabaloo på gång utanför. En scen har spikats upp, små tält har rests och en svävare(!) har baxats in på skolans gräsmatta. Det ser spännande ut.
Idag blir det äventyr i skärgården. Vi tar Mälarbåten till Ridön, cyklar och fikar.
Eftersom jag inte längre kan förneka dig så får jag väl välkomna dig. Det betyder inte att jag tycker om att du tar kål på sommaren eller anser det rätt att du är så kylig. Det är endast ett accepterande, inget annat. Välkommen hösten. Må du bringa många långa höstpromenader, mycket rött och gult och härliga teeftermiddagar.
Vi pratar Astrid Lindgren innan vi ska sova. Då kan det låta så här:
"E: -Vad heter dom? Bosse, Olle, Kerstin, Anna, Britta och...? Vad heter Bosses syskon?
M: -Alltså vad gööör dom? (uppgiven)
E: - Va?
M: -Ja?!
E: -Dom är väl bönder?
M: -Är det deras huvudsyssla?
E: -Ibland fiskar dom kräftor också.
M: -Men det tror jag inte på. Det kan man ju inte försörja sig på!"
M ska skriva avhandling om Bullerbybarnen och kapitalism.
Etiketter: Skratt
Idag har jag
- varit på möte, fyllts med mer och mindre meningslöst och skrivit kontrakt - nu är jag vikarie på riktigt.
- lunchat med maken, svärfar (+ kollega) och svåger.
- provat skor och inte hittat något till ett motiverat köppris. När det börjar bli kyligt ute drar jag öronen åt mig och trots att snyggaste klackarna är på rea kan jag inte motivera kamikazefötter - jag nyser så förskräckligt när jag är kall om tårna. Jag hatar att vara kall om fötterna!
- passerat cykelpump besmyckad med stickers med ungdomskulturella referenser ("Pump my ride")
- bevittnat den mystiska "smörgåskällaren" öppen och gästad av två skrynkliga äldre herrar, stiligt iförda bruna gubbkepsar. Smörgåskällaren är annars alltid stängd, med persienner neddragna och säkerligen barrikaderad dörr.
- hittat skönaste gropen i soffan och BBC Entertainment.
Jag tycker det räcker för nu.
Etiketter: Arbetssökande, Vardag
the Turtles - So happy together
Känns som om dagens största problem är huruvida jag ska välja de svarta eller de vita strumporna. När man har det så tufft så vet man att livet är ganska fint ändå. Idag är jag mest kär, lite kaffestinn och... hmm... lite trött, paradoxalt nog. Såna här dagar ska man ha fler av. Ja, tack.
Nu ska jag kladda på lite färg och sedan är det dags att dra sig till Bemanningstjänstsmöte. Långt ord det där. Bemanningstjänstsmöte. Finns det ens?
Nej, det får bli en vit och en svart. Michael Jacksson, baby!
Nej, det får bli en vit och en svart. Michael Jacksson, baby!
Etiketter: Arbetssökande, Intervju, Vardag
Idag kollade vi på ankor. Vi gör sånt. Ibland. Är så där lite fånigt romantiska. Ibland. Eller tjaaaaa.
Ni kanske saknar ett inlägg. Ja, det är inte konstigt i sådana fall för ett inlägg är faktiskt försvunnet.
Det handlar inte om att jag inte står för det jag tycker, tänker, skrev, utan det handlar om att välja sina strider... och jag tycker inte att min blogg känns som ett bra forum för en sådan diskussion. Speciellt inte på den nivån.
Även om lilla Ms kommentar gärna kunde få stå kvar.
Tjej 1: - Han är ju jättegullig. Ibland så säger han att han typ saknar mig. Det måste ju betyda att han är kär.
Tjej 2: - ...
Tjej 1: - Ja, eller hur?! Men han vill liksom inte ha sex? Vad ska man tro?
Etiketter: Tjuvlyssnat
Efter mer eller mindre tre timmars omkringdrivandes i stan slås jag nu av tanken att Västerås mycket väl skulle kunna bli ännu en "Vänerstad". Alltså ett ställe, en plats, en stad med vilken jag har noll connection med. Västerås lämnar, efter tre timmar, inget annat intryck än trötthet. Ungefär på samma sätt som Vänerstaden gjorde. Västerås har fått tre timmar total uppmärksamhet men inte orkat svara.
Och det är inte för att jag är ensam. För det första för att jag inte har problem med att traska gata upp och gata ner mo alena. Jag lekte gärna ensam när jag var liten, det gör mig inget heller nu. För det andra så är jag inte ensam. Jag har M. Jag har M's familj, nära och kära och bekanta. Men framför allt, och kanske viktigast; jag har egna vänner. Vänner som jag egenhändigt hittat och lär känna. Faktiskt. Som jag trivs med och som diggar min göteborgska mutation till dialekt. Så nej, jag kan inte påstå att jag är ensam.
Det är inte mitt fel -- jag gör min del. Jag är utåtriktad. Jag vill ut och jag tar mig ut. Ja, jag gör min del. Tanken med det här halvåret, som M så ofta påpekar, var ju att det här skulle vara min tid att göra det jag inte hunnit, det jag vill och det jag önskar kunna göra. Musik, poesi, prosa, epik. Och kanske är det så att mitt kärleksförhållande med Västerås blommar när jag väl får sinnesro och gott nog samvete att göra allt det där. När jag får ett jobb och inte känner att jag bara driver...
Än så länge är det väl också egentligen för tidigt att bestämma sig eller att ens till 80% säkerhet säga att det är så (Västerås=Vänerstad). Än så länge har jag i alla fall inte gett upp hoppet. Än så länge är jag fortfarande intresserad.
Etiketter: Tankar
