→ "Roscoe."
torsdag, december 31, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Ellie Goulding - Roscoe
(2009)
Varför släpper de inte Ellie på Spotify? Jag förstår inte. Nej, nej.
Läget är bra. Jag har bara inte hunnit med att skriva något... Eller så har jag inte orkat... Eller så har jag inte velat. I vilket fall, saker och ting snurrar på. Jag sitter just nu i Västeråsköket och dricker kaffe. Efter blir det snabba kast iväg till Dalarna. Nu ska jag väl hinna med en dusch.
Jag ska skriva mer när jag hinner... eller när jag orkar... eller när jag vill. Vi får väl se när det blir.
Håret är, tack vare Sara, svart. Så där svart som jag en gång för länge sedan lovade att färga det, men som inte blev som det var tänkt. Jag och grabbarna dricker öl och ska spela Fifa. Fin kväll.
Uppdatering: Jag önskar att vi hade Whiskey hemma. Det hade gjort susen mot min "täbda näda".
Etiketter: Helg, Status, TV-spel
Det där om att man drömmer om ormar, ska man ta det som ett dåligt omen då drömtydningsboken menar på att ormar är ett tecken på kommande sorger, bördor och sjukdom.
Med höstens facit i hand, ska man vara orolig att neurologerna hittar något när mina 90 dagars väntetid är över och det blir neurolog-tajm (som B1 och B2 skulle sagt)?
Det känns väl så där måste jag säga. Förbannade satans huggormar!
Med höstens facit i hand, ska man vara orolig att neurologerna hittar något när mina 90 dagars väntetid är över och det blir neurolog-tajm (som B1 och B2 skulle sagt)?
Det känns väl så där måste jag säga. Förbannade satans huggormar!
Igår jobbades sista dagen för det här året. Igår var det julavslutning.
Julavslutning på högstadiet betyder nu för tiden att flickorna, särskilt i nian, klär upp sig (läs: klär av sig) och trär på fötterna skyhöga klackar de knappt kan gå på. Sedan sjunger de lite falskt i mikrofon. Julavslutning innebär vidare att man måste genomlida rektorns tal om juleljus och kärlek (det här talet var dessutom smärtsamt dåligt). När ceremonin är över och eleverna fått sina betyg samlas alla lärare upp i personalrummet, dricker glögg och tackar av. Några får blommor, andra får chokladaskar.
Sedan går man hem, bläddrar snabbt igenom kanalerna för att se om något är värt att sitta uppe för och när man inte hittar något kryper man ner i sängen. Väcks gör man också av en lagom berusad karl som kommit hem från julbord med kontor. Sedan somnar man om.
Dagen efter julavslutningen vaknar man tydligen av att man drömmer om att bli biten av huggormar. Man blir lite pussad på av karln som nyktrat till och ska till jobbet, men man tycker att hela världen är högst otrevlig och är illa till mods eftersom man har blivit huggen av giftormar och inte verkar hitta någon som tar det på allvar.
Sedan är hela halva dagen förstörd eftersom man inte kan somna om och inte ta igen de förlorade timmarna. Man spelar istället lite Assassin's Creed (och är ganska bra på det), äter lite lunch, plockar lite. Och frammåt eftermiddagen ringer Sveriges främsta företag och berättar att det inte behövs någon andra intervju för att man gjorde den bästa intervjun och passar som hand i handske. "Jaha" svarar man och skrattar lite.
Efter det så sätter man sig och på sällskap i form av go'a vänner. Man väntar på att få äta pizza och fira att man är önskad. Man väntar på att få färga hår.
Så går det tydligen till nu för tiden.
Julavslutning på högstadiet betyder nu för tiden att flickorna, särskilt i nian, klär upp sig (läs: klär av sig) och trär på fötterna skyhöga klackar de knappt kan gå på. Sedan sjunger de lite falskt i mikrofon. Julavslutning innebär vidare att man måste genomlida rektorns tal om juleljus och kärlek (det här talet var dessutom smärtsamt dåligt). När ceremonin är över och eleverna fått sina betyg samlas alla lärare upp i personalrummet, dricker glögg och tackar av. Några får blommor, andra får chokladaskar.
Sedan går man hem, bläddrar snabbt igenom kanalerna för att se om något är värt att sitta uppe för och när man inte hittar något kryper man ner i sängen. Väcks gör man också av en lagom berusad karl som kommit hem från julbord med kontor. Sedan somnar man om.
Dagen efter julavslutningen vaknar man tydligen av att man drömmer om att bli biten av huggormar. Man blir lite pussad på av karln som nyktrat till och ska till jobbet, men man tycker att hela världen är högst otrevlig och är illa till mods eftersom man har blivit huggen av giftormar och inte verkar hitta någon som tar det på allvar.
Sedan är hela halva dagen förstörd eftersom man inte kan somna om och inte ta igen de förlorade timmarna. Man spelar istället lite Assassin's Creed (och är ganska bra på det), äter lite lunch, plockar lite. Och frammåt eftermiddagen ringer Sveriges främsta företag och berättar att det inte behövs någon andra intervju för att man gjorde den bästa intervjun och passar som hand i handske. "Jaha" svarar man och skrattar lite.
Efter det så sätter man sig och på sällskap i form av go'a vänner. Man väntar på att få äta pizza och fira att man är önskad. Man väntar på att få färga hår.
Så går det tydligen till nu för tiden.
Etiketter: Arbetssökande, Drömmar, Helg, Jobb, Jullov, Mat, Vänner
Vad gör vi när inte ens ansiktsboken verkar särskilt intresserad av våra liv?
Så här funkar det med vikariat; är man en dålig vikarie blir man avsatt och får dåliga referenser till vikariepoolen. Är man däremot en bra vikarie så får man glada tillrop i korridoren av eleverna och varma omtalanden på julavslutningen... samt en chokladask.
(Jag fick en chokladask.)
Etiketter: Jobb
the Darkness - Christmas time (don't let the bells end)
(Christmas time, 2004)
Jag har städat "mitt" skrivbord och lämnat mina omdömen. Jag är klar för den här terminen. Jag har varit hemma, duschat, kollat på när barnen leker på fotbollsplanen utanför - ja, det är snö här. Nu är jag redo för julavslutning och glögg med kollegorna. Radion spelar Weezer's Island in the Sun, det kan nog inte bli mycket bättre. Laters, Aligators.
Något rött,
Något sött.
Något som glittrar.
Ett bra humör och slutligen ett öppet sinne.
Etiketter: Status
Jag skulle behöva minst två timmars ytterligare sömn.
Tori Amos - Father's son
(American Doll Posse, 2007)
Kära grannar,
Det vore fint om ni inte gärna förstörde min fina eftermiddag med att gräla. Ska ni diskutera, snälla diskutera i vanlig ton - skrik inte på varandra. Ja, ni förstår jag mår dåligt av ert grälande. Jag trivs inte alls.
Jag förstår att ni måste vara arga, att ni måste ventilera, för det låter viktigt. Men det vore så mycket trevligare för oss andra i huset om ni lät bli att slänga saker på varandra och i golvet. Om ni kanske kunde låta bli att stampa så förskräckligt och inte pressa ner hälarna i golvet vore jag lycklig. Jag skulle inte behöva sitta här och känna mig lika liten som jag gjorde när jag var fem.
Tack!
Etiketter: Oro
Hösten har varit en strulig period för mina elever. De har fått stå ut med att ha en ny vikarie nästan varenda eviga lektion. Man kan väl inte direkt påstå att de har fått någon högkvalitativ undervisning. Vi pratade om det idag, jag och mina elever. Vi pratade om hur de hade upplevt terminen och vikariebytena. De var glada över det. Ja, alltså, över att få uttrycka sig. Det har rört sig om deras utbildning, men ingen har lyssnat på vad de har haft att säga i saken. Kanske för att man vet att det mest blir spott och spe, men de har haft vettiga saker att komma med.
Därför fick eleverna som jag inte kommer att träffa något mer skriva av sig. De fick chansen att skriva ner på papper vad de tyckte och tänkte. Vad de kände. Vad som funkat. Vad som inte funkat. Hur de hade löst vikariefrågan. Vad man kunde ha gjort bättre.
När jag satt och läste igenom vad de skrivit dök följande upp;
Därför fick eleverna som jag inte kommer att träffa något mer skriva av sig. De fick chansen att skriva ner på papper vad de tyckte och tänkte. Vad de kände. Vad som funkat. Vad som inte funkat. Hur de hade löst vikariefrågan. Vad man kunde ha gjort bättre.
När jag satt och läste igenom vad de skrivit dök följande upp;
"När vi fick den andra vikarien så gick vi bara igenom och sen fick vi en annan [Emma] som vi har haft ett tag nu och det funkar väldigt bra."
"Alla vikarier har varit helt okej, men jag tycker Emma varit bäst."
"Alla vikarier har vart okej men Emma var helt klart bäst. Alltid vart trevlig och positiv! Bra vikarie helt enkelt."
"...jag tycker du borde stanna efter jul."
"Det har varit jobbigt att ha så många vikarier, till slut kom Emma och det kändes bra. Hon har varit bra."
"Vi har haft 3 olika vikarier. [...] Den här lärarn var sjönast och roligast."
"Tiden var bäst när Emma kom för hon var snällast och roligast och hon lät oss göra roligast saker."
Och så fortsätter det. Citaten ovan syftar alltså på mig, lärar-Ehpsson, och alla var positiva. Förstå hur varm man blir inombords när man trött och kaffestinn sitter och läser igenom en hög papper för att veta vilka lärdomar man ska dra av den avslutade perioden. Det har varit tufft att komma utifrån och slängas rakt in i något som var på väg att spåra ur, som ingen har koll på eller vill ta ansvar för. Därför känns det så förbannat bra att veta att man har varit uppskattad och att man har skött situationen på rätt sätt. Att eleverna stannar en i korridoren för att visa att de tagit vara på ens råd i andra ämnen och lyckats sätta det där VG't som var så viktigt. Eller att de skickar bud med de andra lärarna och "tackar för stödet".
Det känns alltså förbannat bra denna onsdagseftermiddag. Solen skiner fortfarande och jag får jobba hemifrån då de andra lärarna är på datakurs. Soffan är skön, nyponsoppan varm och datorn bekvämt placerad på magen. Nu ska jag bara sätta punkt i mina IG-varningar och skicka iväg dem, sen är jag klar för denna termin.
Etiketter: Jobb.
Vägen hem från jobbet bestod idag av följande; 60% oplogad och 40% plogad väg. Vägen hem från jobbet bestod idag av att välja pest eller kolera.
För antingen var det så att man grävde sig fram genom snö som på sina ställen gick en upp över knäna. Det tog tid, det var tungt, det var blött. Man såg ut som en insnöad eskimå... errr... inuit, förlåt. Ömsöm kall, ömsom varm.
Eller så gick man där det var plogat, med fara för sitt liv that is. Med plogad väg menas bilbana eller cykel-/gångväg. Med cykel-/gångväg menas isbana. Att gå på plogad väg var och är att förlita sig på falsk säkerhet. Antingen blev man överkörd eller så bröt man nacken av sig. Eftersom det har snöat hela dagen, har de också plogat hela dagen. Och eftersom de har plogat hela dagen har de också lyckats med bedriften att packa snö... stenhårt... så att det mer eller mindre blir is. Och eftersom det fortfarande snöar så tänker de väl inte än på att sanda, salta och grusa. Och eftersom de inte har sandat, saltat eller grusat är det snorhalt. Inte heller ser man var det är snorhalt och jag ska väl vara tacksam över att jag inte är närmare 70 och har sköra ben. Hade så varit, hade jag inte suttit här nu.
Men ja, nu sitter jag i vilket fall här och skriver detta. Måhända med en ömmande skinka, men benen är i alla fall hela. Jag är schwettig och känner mig allmänt otrevlig. Nu får det bli Assassin's Creed och något ätbart innan jag sätter mig med att skriva IG-varningar.
Som en vän (eller vad kallar vi det, D?) får man väl ta sitt ansvar och sprida ordet vidare - snart är Panther Club här, förhoppningsvis för att stanna. För visst låter det lovande? Om jag finge beskriva bandet skulle jag snabbt och som summan av kardemumman sammanfatta Pantertanterna som så här;
"Broder Daniel-gitarren och Hot Hot Heat-sångaren gifter sig och skaffar på en the Killersfylla ett kärleksbarn."
"Broder Daniel-gitarren och Hot Hot Heat-sångaren gifter sig och skaffar på en the Killersfylla ett kärleksbarn."
Erkänn att gitarrslingan mycket väl hade kunnat vara Broder Daniel? Fast ändå inte?
Etiketter: Musik
Ja, nej jag vet att man inte ska ropa hej förrän man faktiskt är över bäcken. Det blir så fasligt pinsamt om man faller i. Men ändå.
Etiketter: Djur
She & Him - Please, please, please let me get what I want
(500 days of Summer - Music from the Motion Picture, 2009)
Har ni sett Zooey Deschanel's senaste rulle? Nej, okej. Då kanske ni vill se den? Den är ganska trevlig. Den handlar om det där med att träffa rätt, träffa "the one", men ändå träffa så fel. Mycket ouch och, för min del, väldigt mycket igenkännande ouch. Och för en gångs skull så är huvudpersonen, vars hjärta brister, av det manliga släktet... och jag såg den dessutom med tre grabbar (av olika generationer) och de uppskattade den.
Dessutom är soundtracket att rekommendera, speciellt för oss som har en fabless för the Smiths, fröken Spektor och, så klart, Zooey Deschanel, tillika She & Him. Soundtracket hittar ni spotifyanvändare här. (Vad gjorde vi egentligen innan Spotify?)
Trailer finns här.
...ja då dansar jag kanske inte på bordet, men jag gör en semla och kollar Mr Bean.
Ett freak till semla. Helt klart vispens fel, inte mitt.
Etiketter: Helg
Nu är jag smått rastlöst. Martin dricker öl med sina grabbar. Jag sitter hemma. Jag orkar ingenting. Så jag gör heller ingenting... Eller jo jag youtubar "cute animals". Detta är vad jag hittat:
Jag önskar mig en i julklapp.
SNeLLa ToMtEn??
Jag önskar mig en i julklapp.
SNeLLa ToMtEn??
Etiketter: Meningslöst
Jag tror att jag får korrigera mig själv. Igår påpekade Martin att det där med att spotta på golvet mycket väl skulle kunna vara en Västmanlandsgrej. "För det har man sedan jag gick på högstadiet." sa han. Och han är ju jättegammal, så det var ju jättelänge sedan.
Nu säger Sara samma sak.
Saken är klubban. Västmanländska högstadieelever är äckliga.
Nu säger Sara samma sak.
Saken är klubban. Västmanländska högstadieelever är äckliga.
Etiketter: Rättelse
"Y no, no tengo armas para enfrentarte
Pongo mis manos, manos al aire"
Nelly Furtado - Manos al Aire
(Mi Plan, 2009)
Etiketter: Musik
Är det mycket fel av mig att den senaste veckan ha hyst en helt otroligt stark lust efter semlor?
Etiketter: Mat
Kära bloggläsare,
Skulle ni känna er trygga över liv och framtid om jag sa att Sveriges framtid spottar på sin arbetsplats, skolan? "No shit, Sherlock?!" skulle ni säga och vidare mena att det är så det alltid har varit, skolan ska ha spott och spe för så förbannat kul är det inte på högstadiet. "No shit, Sherlock?!" skulle jag svara tillbaka och sedan tillägga att framtidens generationer verkligen spottar på skolan. Alltså bokstavligt spottar... i korridorer och trapphus... på sin och min arbetsplats.
Högstadieelever är numer inte bara irriterande, utan också äckliga. Jag hoppas att ni håller med mig. Om inte så låt mig berätta att det på mitt jobb ligger feta spottloskor, och jag överdriver inte när jag säger att det är stora, feta harkel-harkel-snor-sjöar! Och jag menar verkligen överallt. Ingenstans får man säker. I trapporna går man slalom för att undvika förödmjukelsen i att halka i någons slempöl och bryta benen av sig. I korridorerna är varannan meter utmärkt med, ja precis, en loska av rang. Och igår så råkade jag tillexempel få okänd persons saliv på handen då jag gick ner för en trappa och naivt förde handen längs räcket. I dessa tider av ond bråd död, pest och svininfluensa känns spottloskor som släppts fria rent ut sagt hälsovådligt. Både för oss som råkar hålla i ett trappräcke, Gud vet att jag aldrig gör om det, eller de som städar upp det. Vilket så klart inte är eleverna. Ber du en elev att torka upp vad eleven just producerat och slungat ut på golvet, blir konsekvensen att de halkar omkring i det och smetar ut det med fötterna.
Stackars städerskor. Knappt har de hunnit torka golvet innan där ligger en ny salivbomb och hånler. Varenda eftermiddag är de där och städar och får korridorerna att tyckas lite trevligare. Men nästa morgon hinner knappt en timma ha passerat innan det ser ut som insidan av en spottkopp igen.
Högstadieelever är äckliga. Inte bara killarna. Jag trodde mig veta att det var killarna som "stökade ner". Det kan tyckas så där lagom sexistiskt och fördomsfullt, men till mitt försvar; jag har enbart kommit på killar med att göra det. Fram till idag, that is. Idag hamnade jag bakom ett tjejgäng i en av korridorerna och fick till min fasa se hur en av dessa småflickor lägger av världens största och äckligaste tjejloska någonsin skådad. Hon fick torka upp det (läs: smetade ut det).
Man skulle nu kunna tänka sig att spottloskorna håller sig till korridorerna. Men kom ihåg, högstadieelever är äckliga. Så visst hände det att en elev bestämde sig för att spotta i mitt klassrum mitt under pågående lektion. I mitt klassrum?! Tro tusan det att han fick torka upp det - MED PAPPER. Vilket han ju gjorde, för som han sa; "Man bråkar inte med psykbryt!"
Ska det alltså krävas att man blir galen och förlorar sansen för att högstadieelever ska sluta upp med att vara grisar? Inte räcker det i alla fall med hot om svininfluensor och icke godkända betyg. Kanske är det så det bara är nu för tiden? Kanske får vi, i alla fall försöka, acceptera det?
Eller nej, styrk det sista! Aldrig! Höstadieelever är äckliga!
Skulle ni känna er trygga över liv och framtid om jag sa att Sveriges framtid spottar på sin arbetsplats, skolan? "No shit, Sherlock?!" skulle ni säga och vidare mena att det är så det alltid har varit, skolan ska ha spott och spe för så förbannat kul är det inte på högstadiet. "No shit, Sherlock?!" skulle jag svara tillbaka och sedan tillägga att framtidens generationer verkligen spottar på skolan. Alltså bokstavligt spottar... i korridorer och trapphus... på sin och min arbetsplats.
Högstadieelever är numer inte bara irriterande, utan också äckliga. Jag hoppas att ni håller med mig. Om inte så låt mig berätta att det på mitt jobb ligger feta spottloskor, och jag överdriver inte när jag säger att det är stora, feta harkel-harkel-snor-sjöar! Och jag menar verkligen överallt. Ingenstans får man säker. I trapporna går man slalom för att undvika förödmjukelsen i att halka i någons slempöl och bryta benen av sig. I korridorerna är varannan meter utmärkt med, ja precis, en loska av rang. Och igår så råkade jag tillexempel få okänd persons saliv på handen då jag gick ner för en trappa och naivt förde handen längs räcket. I dessa tider av ond bråd död, pest och svininfluensa känns spottloskor som släppts fria rent ut sagt hälsovådligt. Både för oss som råkar hålla i ett trappräcke, Gud vet att jag aldrig gör om det, eller de som städar upp det. Vilket så klart inte är eleverna. Ber du en elev att torka upp vad eleven just producerat och slungat ut på golvet, blir konsekvensen att de halkar omkring i det och smetar ut det med fötterna.
Stackars städerskor. Knappt har de hunnit torka golvet innan där ligger en ny salivbomb och hånler. Varenda eftermiddag är de där och städar och får korridorerna att tyckas lite trevligare. Men nästa morgon hinner knappt en timma ha passerat innan det ser ut som insidan av en spottkopp igen.
Högstadieelever är äckliga. Inte bara killarna. Jag trodde mig veta att det var killarna som "stökade ner". Det kan tyckas så där lagom sexistiskt och fördomsfullt, men till mitt försvar; jag har enbart kommit på killar med att göra det. Fram till idag, that is. Idag hamnade jag bakom ett tjejgäng i en av korridorerna och fick till min fasa se hur en av dessa småflickor lägger av världens största och äckligaste tjejloska någonsin skådad. Hon fick torka upp det (läs: smetade ut det).
Man skulle nu kunna tänka sig att spottloskorna håller sig till korridorerna. Men kom ihåg, högstadieelever är äckliga. Så visst hände det att en elev bestämde sig för att spotta i mitt klassrum mitt under pågående lektion. I mitt klassrum?! Tro tusan det att han fick torka upp det - MED PAPPER. Vilket han ju gjorde, för som han sa; "Man bråkar inte med psykbryt!"
Ska det alltså krävas att man blir galen och förlorar sansen för att högstadieelever ska sluta upp med att vara grisar? Inte räcker det i alla fall med hot om svininfluensor och icke godkända betyg. Kanske är det så det bara är nu för tiden? Kanske får vi, i alla fall försöka, acceptera det?
Eller nej, styrk det sista! Aldrig! Höstadieelever är äckliga!
Etiketter: Observation, Ofestligt
→ "Hur klarade man det innan Svinisen kom?"
torsdag, december 10, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
(trots att jag vet att handsprit inte luktar whiskey.)
Etiketter: Observation
→ "You never had any fun, so I won't come around."
onsdag, december 09, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Coconut Records - Any fun
(Davy, 2009)
Etiketter: Musik
the Limousines - Very Busy People (2009)
När jag går till jobbet på morgonen har det inte hunnit bli ljust än. Jag ser pärlband av ljuslyktor på E18. Bilisterna, liksom jag, är på väg till jobbet. Ibland, om man har tid, stannar man till på bron som går över motorvägen och kan alltid konstatera samma sak; fler bilar in i Västerås än ut.
När jag lämnar jobbet på eftermiddagen har det redan hunnit bli mörkt. Jag ser pärlband av ljuslyktor på E18. Bilisterna, liksom jag, är på väg hem från jobbet. Ibland, om man har tid, stannad man till på bron som går över motorvägen och kan alltid konstatera samma sak; fler bilar ut ur Västerås än in.
För ovanlighetens skull hann jag idag hem innan det blev mörkt. Visst hade det väl börja mörkna, men det var ändå inte mörkt. Dock gör det detsamma, då jag ändå är för trött för att göra något vettigt av det. Jag sover nog inte allt för bra.
Nu ligger jag med dattan på magen i en av våra mjuka, mjuka soffor och leker arga leken med John Blund; jag ska inte sova. Inte nu. Då sover man inte sen. Så jag peppar med lite musik och skriver omdömen. För eleverna ska ju ha betyg. Javisst.
Ehpsson - VBP, Very Busy Person.
Den som inte går in och röstar på sin pralin har ingen som helst rätt att sedan sitta och gnälla över den nya pralinblandningen! Den som inte röstar på sin pralin och sedan ändå gnäller får inga julklappar.
→ "Ett bidrag till alla dessa skrytdiskussioner"
måndag, december 07, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
(...och jag sitter här och vet att det här med att dåligt dölja skryt är en inside-story från vad som tycks vara ett helt annat liv. Så ni som inte var med i kretsarna får helt enkelt ta det för vad det är; illa dolt skryt.)
Etiketter: Funderingar, Skryt
Vi har gäst över helgen. Gästen var på julbord igår och fick sig säkert en del innanför västen - han är inte uppe än. Jag och Martin är igång med frukostdonande. Melodikrysset är också igång och just nu spelas en panflöjtsversion av Don't Cry for Me Argentina. Jag står här och myser i min (läs: Martins) morgonrock och hoppas lite i smyg att gästen ska vakna och tro att det är så vi alltid firar helgmorgon - panflöjtsmusik och pancakes. Det tycker jag hade varit fantastiskt!
Jag hatar förövrigt panflöjtsmusik.
Etiketter: Helg
Åh, mina knän är mjuka som chokladpudding och jag har återupplevt några lyckliga tonårsminuter. Vi har alla våra synder, våra laster som vi en gång tog på oss och inte riktigt kan släppa.
När ingen ser eller hör knarkar jag Westlife. Jag var där när de kom till Sverige första året. Och jag var där andra året. Och jag var där när de tredje året spelade för första gången i Scandinavium. Därför var det ljuva toner (även om det var en hel del sura också 'hosthost'Mark'hosthost') när Westlife gästade Idol. Inte för att jag såg det då, utan för att jag ser det nu. Internet är allt för mäktigt för mig att motstå.
Åh, Westlife!
När ingen ser eller hör knarkar jag Westlife. Jag var där när de kom till Sverige första året. Och jag var där andra året. Och jag var där när de tredje året spelade för första gången i Scandinavium. Därför var det ljuva toner (även om det var en hel del sura också 'hosthost'Mark'hosthost') när Westlife gästade Idol. Inte för att jag såg det då, utan för att jag ser det nu. Internet är allt för mäktigt för mig att motstå.
Åh, Westlife!
Och tjena vad vi måste införskaffa en duffel åt Martin!
Ungar är smartare än vad de får cred för. Idag hade jag en diskussion med några av alla mina elever som behandlade svininfluensa och de nya avslöjandena kring djurhållningen på grisfarmar. En av grabbarna frågade om det inte var så det började;
"Alltså, grisarna åt varandra och blev sjuka för dom ska ju inte äta varandra. Det blev sån här, va heter det... mutation!"
Även om det utlöste en smärre panik i klassen känner jag att det var en ganska vettig reflektion. Vi kom dock fram till att svinis inte var något särskilt att vara rädd för, speciellt inte nu när klassen blivit vaccinerad och allt. Dessutom enades vi om att det hela var totalt onödigt och tjejerna diskuterade till och med konsekvenserna av att bojkotta lunchens kassler. (Då det nu för tiden finns alternativ är det ingen fara på taket om de väljer bort huvudrätten.)
Något mer kom inte ur den diskussionen.
Eller jo. En dikt, mycket hastigt diktad av en trött högstadiekille:
"Alla barnen fick vara med och leka utom Nasse
för han hade svininfluensa."
"Alltså, grisarna åt varandra och blev sjuka för dom ska ju inte äta varandra. Det blev sån här, va heter det... mutation!"
Även om det utlöste en smärre panik i klassen känner jag att det var en ganska vettig reflektion. Vi kom dock fram till att svinis inte var något särskilt att vara rädd för, speciellt inte nu när klassen blivit vaccinerad och allt. Dessutom enades vi om att det hela var totalt onödigt och tjejerna diskuterade till och med konsekvenserna av att bojkotta lunchens kassler. (Då det nu för tiden finns alternativ är det ingen fara på taket om de väljer bort huvudrätten.)
Något mer kom inte ur den diskussionen.
Eller jo. En dikt, mycket hastigt diktad av en trött högstadiekille:
"Alla barnen fick vara med och leka utom Nasse
för han hade svininfluensa."
Passande?
Etiketter: Sjuka
Jag befinner mig fortfarande i radioskugga. Kanske borde man överväga ett eventuellt operatörsbyte? Men jag är i alla fall duschad och frukostäten... och det är ju alltid något.
Snart kommer kanske Martin hem. Och snart kommer Bim, Sara och Robert. Jag ville bara säga det.
Etiketter: Vänner
#1 Gött mos!
Jag borde faktiskt verkligen, verkligen sluta säga "gött mos". Jag började säga så enbart för att den förutfattade bilden av en göteborgare säger "Gött mos, döh!". Jag antar att jag ville förstärka mitt västkustska arv och härkomst, visa var jag hörde om någon här i Västmanland skulle undra vart jag stod. Västerås ligger ju trots allt kusligt nära Stockholmet. Sveriges stjärt.
Men det slog fel. Och nu säger jag "Gött mos!"... till och med till mina elever.
Jag borde faktiskt verkligen, verkligen sluta säga "gött mos". Jag började säga så enbart för att den förutfattade bilden av en göteborgare säger "Gött mos, döh!". Jag antar att jag ville förstärka mitt västkustska arv och härkomst, visa var jag hörde om någon här i Västmanland skulle undra vart jag stod. Västerås ligger ju trots allt kusligt nära Stockholmet. Sveriges stjärt.
Men det slog fel. Och nu säger jag "Gött mos!"... till och med till mina elever.
(Och någonting säger mig att "Gött mos" inte är godtagbart beröm.)
Etiketter: Saker jag borde lägga av med
Vad har ni för reklam på er spotify? Jag har den senaste timmen tagit del av följande:
Tror verkligen mitt spotify att vi fortfarande befinner oss i Värmland? Vad hände med 2000-tal och GPS och allt sånt där? Och tror verkligen länsförsäkringar att jag kommer ta dem seriöst... när de pratar värmländska? I had a little frog once, liksom.
Dessutom; R'n'B-sex känns klyschigt. Techno-sex känns bara... obehagligt.
UPPDATERING:
Det finns en fortsättning! En lite kortare variant där man får veta att om man inte redan är gravid så rekommenderar Länsförsäkringar Värmland soul till bullbakandet.
"Vilken musik hade du sex till senast?
-Bullen började ju jäsa till R'n'B.
-Kondomen sprack till techno, men... när vi fattade att vi var gravida så var det underbart.
Det är inte alltid lätt att planera hur man blir gravid. Men med Länsförsäkringar Värmlands gravidiförsäkring kan du känna dig lite säkrare under graviditeten. Och du, den kostar ingenting!"
Och detta på rungande värmländska?Tror verkligen mitt spotify att vi fortfarande befinner oss i Värmland? Vad hände med 2000-tal och GPS och allt sånt där? Och tror verkligen länsförsäkringar att jag kommer ta dem seriöst... när de pratar värmländska? I had a little frog once, liksom.
Dessutom; R'n'B-sex känns klyschigt. Techno-sex känns bara... obehagligt.
UPPDATERING:
Det finns en fortsättning! En lite kortare variant där man får veta att om man inte redan är gravid så rekommenderar Länsförsäkringar Värmland soul till bullbakandet.
Etiketter: Framtid, Reklam, Spotify
Min kontaktbarhet är som den är, när Telia är som de är.
Jag återkommer när problemet är löst.
Jag återkommer när problemet är löst.
Etiketter: Teknik
Nu är jag trött. Riktigt trött. Alltså riktigt, riktigt trött. Idag har jag haft en tuff dag. Förutom de där tio minuterna jag fick sitta i massagestolen på jobbet då förstås. Men resten av dagen har varit pang bom krasch. Först jobba, jobba och jobba. Pussla ihop nior som skriver arbete över hela skolan. Motivera vikarietrötta b-språkare. Planera. Kopiera. Rätta. Motivera. Observera.
Sedan var det direkt till IKEA. Anställningsintervju. Det gick bra. Men jag är trött. Riktigt trött. Alltså riktigt, riktigt trött.
Sedan var det direkt till IKEA. Anställningsintervju. Det gick bra. Men jag är trött. Riktigt trött. Alltså riktigt, riktigt trött.
Etiketter: Vardag
Jag har knäckt det. En 7a som precis avklarat etik, moral och rättigheter ska ju så klart få se My Sister's Keeper.
Så klart! Om de vill se film ska de banne mig se film jag vill se.
UPPDATERING: Hade ju varit klockrent om den hade gått att få tag i liksom bara så där.
Så klart! Om de vill se film ska de banne mig se film jag vill se.
UPPDATERING: Hade ju varit klockrent om den hade gått att få tag i liksom bara så där.
Etiketter: Film
Efter en hel dag med besvikna och svikna elever, som sedan höstlovet haft fem olika vikarier vilka alla lovat att de ska stanna tills den riktiga läraren återvänder, känner jag mig själv lite besviken och sviken. Det är inte lätt att, som vikarie, tas med elever som hyser en växande misstro till just vikarier. Det är heller inte lätt att som vikarie slängas in i något slags vikarieinferno där ingen vet vad den andre gjorde sist, eller vad den andre gjorde innan det. Det är heller inte alls lätt att slängas in som vikarie för inte mindre än två nior som ska få betyg.
Ja, det är ett enda virrvarr. Och medan jag försöker komma fram till om Mean Girls är en okej film att visa för en sjua som precis diskuterat klass-/elevdemokrati och -inflytande, så varvar jag ner igen med ett glas mjölk, en macka och några pepparkakor, samt det senaste avsnittet Gossip Girl. Töm hjärnan! Töm hjärnan!
Snart är det ju dags att fylla den igen. Och jag ska på det planera tre veckors lektioner. Just nu jobbar jag 100%. No shit! Och in i mellan där någonstans måste håret färgat. Och i morgon ska jag på anställningsintervju. Ja, saker går fort nu.
Ja, det är ett enda virrvarr. Och medan jag försöker komma fram till om Mean Girls är en okej film att visa för en sjua som precis diskuterat klass-/elevdemokrati och -inflytande, så varvar jag ner igen med ett glas mjölk, en macka och några pepparkakor, samt det senaste avsnittet Gossip Girl. Töm hjärnan! Töm hjärnan!
Snart är det ju dags att fylla den igen. Och jag ska på det planera tre veckors lektioner. Just nu jobbar jag 100%. No shit! Och in i mellan där någonstans måste håret färgat. Och i morgon ska jag på anställningsintervju. Ja, saker går fort nu.
