→ "Jaha."
måndag, maj 31, 2010 /
0 kommentar(er) - kommentera?
Men tre timmar bort är bättre än tio.
Snart börjar arbetsveckan från Helvetet som Gud glömde och smarta människor vanligtvis har vett att tacka nej till. Om några timmar jobbar jag undan första dagen av totalt elva. Jag behöver sova.
Ändå är jag uppe med brevbärarn och den där timmen jag ytterligare har att sova och skulle behöva sova, verkar inte kunna gå åt på att just sova. Jag kan inte somna om.
Ändå är jag uppe med brevbärarn och den där timmen jag ytterligare har att sova och skulle behöva sova, verkar inte kunna gå åt på att just sova. Jag kan inte somna om.
→ ""Om man åker ut i rymden utan rymddräkt, vad händer då?""
söndag, maj 30, 2010 /
0 kommentar(er) - kommentera?
"Här i Wildkids har jag liksom utvecklats lite som barn. [...] Nu vet jag vad jag kan, nu vet jag att jag kan. [...] Det är en väldigt härlig känsla att veta att man kan, att man fixar det."-Albin
Citerat, Wild Kids avsnitt 8.
Noah and the Whale - 5 years time
(Peacefully the world lays me down, 2008)
Idag har vi varit, för att kort sammanfatta det, kulturella, kulinariska, kultiverade och lite religiösa.
Idag spenderade vi förmiddag med att äta lunch på dryga timmen för dryga 1000-lappen. Det var kyckling med tryffel. Det var körsbärssorbet, tonkaglass och getmjölkskaka. Det var Mathias Dahlgren på Grand Hotel. Behöver jag påpeka att det var nästintill en kulinarisk orgasm?
Efter lunchen rullade vi upp för skeppsholmsbacken till Moderna. Vi vandrade ibland Hjertén, Miró, Dali, Picasso, Warhol, Lichtenstein och alla de andra gamla kultnamnen. Vi såg Keren Cytters videoinstallationer och förstod mycket lite. Keren Cytter är tydligen konstens nya it-girl och 2010 års creddigaste namn, men jag har svårt för konst som bara är konstig för konstighetens snarare än konstens skull - det är en väsentlig skillnad på konst och konstigt och även om konst kan vara konstig, är konstigt inte konst per definition.
I vilket fall hann vi också med en vernisage på Medelhavsmuseet. Det blev obligatoriskt premiärbubbel med lika obligatoriskt premiärmingel och premiärtalande.
Vi tog ännu en tur i Östermalmshallen innan vi snurrade tillbaka till våra sängar och pustade, sedan tog vi våra biljetter och gick till Zita. Vi såg mirakel inträffa i Lourdes... eller? Var det verkligen ett mirakel i all dess mening? Ja, jag vet inte. Se gärna långsamma, men vackra Miraklet i Lourdes och avgör själva.
Beirut - My family's role in world revolution
(the Gulag Orkestar, 2006)
Jag har jobbat hela dagen. Jag jobbade, jag kom hem, jag packade och sedan tog jag tåget till Stockholm. Ja, det blev så även om det var tänkt att jag inte skulle komma förrän i morgon.
Stora, starka björnmamman är i huvudstaden i utbildningssyfte och vill bjuda sin dotter på storstadsweekend, så jag åker dit. Efter förra veckan är jag sugen på att återigen flörta med Stockholm, en stad jag annars inte tänkt och inte heller tänker särskilt mycket om, och se vad staden egentligen har att erbjuda. Dessutom är jag ju en sådan där person som blir sjuk av att vara hemifrån (Västkusten) för länge. Att träffa mamma i Stockhom är helt fel, men ändå så rätt - som en liten bit av hemma.
Vi bor på Östermalm, ett stenkast från Östermalmstorg.
Det blir flott.
Det blir gott.
Idag har jag varit hemkunskapslärare. Idag har vi lagat piroger. Idag lät det så här i köket;
"-Alltså våra har typ inte hänt nånting med om man jämför med era. Våra är typ blekisar.
-Våra kommer från Afrika, era är typ islänningar.
-Våra är inte ens kurd än."
God morgon? God morgon?
Jag vaknade idag med världens huvudvärk och värk i axeln. Även om mina sår tycks läka så är i princip alla kroppsdelar fortfarande ömma, vissa gör fortfarande till och med ont. Solen försvann i samma stund som jag gick upp och folk stjäl hundvalpar från små barn. Lågt!!
Så nej, det är fanimej ingen god morgon!
Jag vaknade idag med världens huvudvärk och värk i axeln. Även om mina sår tycks läka så är i princip alla kroppsdelar fortfarande ömma, vissa gör fortfarande till och med ont. Solen försvann i samma stund som jag gick upp och folk stjäl hundvalpar från små barn. Lågt!!
Så nej, det är fanimej ingen god morgon!
Etiketter: Vardag
Förutom att jag är trött på curling-barn och deras föräldrar så läker jag bra.
Idag trillade jag förresten i trappan på jobbet. Så till de tio skrab-/skrubbsåren kan vi nu räkna några blåmärken också.
Annars läker jag rätt bra.
Annars läker jag rätt bra.
Etiketter: Sjuka
"När man har så mycket pengar och får köpa så mycket godis då tycker jag att man får äta godis på alla dagar, inte bara på lördagar"
"Det var bra att det inte bara var 5000 kronor utan 10 000, för man får mycket mer för 10 000 kronor"
Harald är ett orakel. Det han säger gäller! Wildkids, FTW!
Efter empiriska, om än ofrivilliga, studier kan jag konstatera att det går sådär bra om man i hög fart kör en longboard över en gatubrunn av den här, lite nedsänkta, sorten. Jag räknar nu till tio olika skrubbsår av olika storlek, dock inte mindre än två centimeter i diameter, på olika delar av kroppen. Mina studier visar att det som går hårdast åt är knän, handflator, armbågar och axlar. Kontentan blev att man alltså inte bör köra i hög fart över en gatubrunn, särskilt inte den nedsänkta sorten - det gör förbannat ont.
Ovanstående studie genomfördes i morse då en gubbe av den vanliga sorten (alltså surmulen) bestämde sig att bästa vägen är mitt-i-vägen. Han hoppade fram helt plötsligt och oväntat och lämnade mycket lite plats till mig som kom mötande i nedförsbacke. Ja, varför gå åt sidan när man kan gå mitt i och hindra andra eventuella soldyrkare från att ta sig fram? För att undvika kollision och därmed också behålla gubbens alla ben samt inre organ hela blev jag så tvungen att svänga ut i kanten av vägen för att sedan lägga en sväng inåt banan igen för att själv inte vurpa över gräskanten. Min plan var att dryga ut farten för att eventuellt lite längre fram kunna styra upp på gräsmattan och stanna helt. Tyvärr så dolde sig en gatubrunn bakom gubben, eller om det var gubben som dolde den... I vilket fall var det alltså en gatubrunn av just den sorten som man alltså inte ska åka över/genom. Istället för att smaka gräs fick jag smaka asfalt, och asfalten smakade inget vidare.
Vi baddade med lite sårsprit, plåstrade om det värsta och sedan åkte jag och jobbade. Vilken dag!
Här har ni en kille som eventuellt skulle klara att åka över just en sådan där brunn, bara för att han verkar kunna typ allt även om han nu råkar åka skateboard och inte longboard.
Ovanstående studie genomfördes i morse då en gubbe av den vanliga sorten (alltså surmulen) bestämde sig att bästa vägen är mitt-i-vägen. Han hoppade fram helt plötsligt och oväntat och lämnade mycket lite plats till mig som kom mötande i nedförsbacke. Ja, varför gå åt sidan när man kan gå mitt i och hindra andra eventuella soldyrkare från att ta sig fram? För att undvika kollision och därmed också behålla gubbens alla ben samt inre organ hela blev jag så tvungen att svänga ut i kanten av vägen för att sedan lägga en sväng inåt banan igen för att själv inte vurpa över gräskanten. Min plan var att dryga ut farten för att eventuellt lite längre fram kunna styra upp på gräsmattan och stanna helt. Tyvärr så dolde sig en gatubrunn bakom gubben, eller om det var gubben som dolde den... I vilket fall var det alltså en gatubrunn av just den sorten som man alltså inte ska åka över/genom. Istället för att smaka gräs fick jag smaka asfalt, och asfalten smakade inget vidare.
Vi baddade med lite sårsprit, plåstrade om det värsta och sedan åkte jag och jobbade. Vilken dag!
Här har ni en kille som eventuellt skulle klara att åka över just en sådan där brunn, bara för att han verkar kunna typ allt även om han nu råkar åka skateboard och inte longboard.
Etiketter: Helg
Två självmordsbenägna finner varandra, precis som på film. Jag visste väl att Hollywood var på riktigt!
Etiketter: Vardag?
"Jag är väl inte dum? Jag vet väl att man blir tjock av socker, men är socker det ända som kan göra mig glad i dag då tänker jag äta de där jävla kakorna."
Sambo påpekar att om man vill ner i vikt ska man inte äta kakor och godis och sånt för ofta. Jag ger svar på tal.
Etiketter: Citerat
...saker som är bra med regn:
- Man har en anledning till att känna sig lite ensam och sorglig.
- Man behöver inte känna sig dum över att inte vilja gå ut.
- De gula gummistövlarna motiverar sig själva.
- Har man gula gummistövlar på kan man dessutom gå i alla de djupaste vattenpölarna utan att bli blöt om fötterna.
- Alla i affären ser lika förfärliga ut, så man behöver inte lägga överdrivet mycket tid på att kamma håret rätt - dränkta råttor är dessutom mer ödmjuka.
- Pollenhelvetet får stryk.
- Man slipper både duscha och tvätta.
So bring it on!
Etiketter: Väder
Jag känner mig lite (ganska mycket) blå idag. Och då menar jag inte Avatar-blå utan så där blå som man kan bli när man saknar något allt för mycket och därför får svårt att fokusera och göra andra saker riktigt bra. När man är saknads-blå vill man nämligen helst bara sitta och titta ut genom fönstret, kanske sakta dricka en kopp te.
Det enda man kan göra då är att förtränga. Förtränga, förtränga, förtränga. Hålla sig upptagen, förtränga, och lunka på.
Så mes amies et toute les autres, excusé-moi, men nu har jag en dejt med en soffa, en överdos choklad och katten Gustaf.
Det enda man kan göra då är att förtränga. Förtränga, förtränga, förtränga. Hålla sig upptagen, förtränga, och lunka på.
Så mes amies et toute les autres, excusé-moi, men nu har jag en dejt med en soffa, en överdos choklad och katten Gustaf.
Etiketter: Opepp
Alltså, seriöst. Hade jag typ inte haft allergiont i näsan hade jag varit ute och rullat longboard nu.
...kommer alltid slå för er.
Ni undrar kanske vad jag gör nu för tiden? Varför jag inte hör av mig? Ni kanske tycker att det var alldeles för länge sedan vi sågs?
Ja, det sista stämmer nog. Men ni ska veta att jag har varit upptagen. Jag jobbar just nu på full throttle. Och eftersom jag tydligen gjorde ett positivt intryck i julas så har jag fått heltidstjänst fram till mitten av juni.
Idag fick jag veta att jag var ett välkommet val, lärarna dunkade mig i ryggen och suckade av lättnad. En av speciallärarna kom till och med fram och berättade att mitt namn hade figurerat länge efter jullovet i samband med föräldramöten och utvecklingssamtal och att allt som sagts hade varit mycket positivt. Både lärare och föräldrar hade märkt stora förändringar i elevers arbete och attityd till vissa ämnen - mina ämnen. Det känns både lustigt och olustigt att få sådana omdömen. Det känns fantastiskt att veta om att man var uppskattade, men det känns samtidigt som om jag tar cred för någon annans arbete. Det kan ju inte vara så enkelt? Eller? Allt jag gjorde var att vara mig själv, vara tydlig och stå stark i en annars stormig miljö. Det var allt jag gjorde. Jaja...
När jag inte jobbar så är jag mest förkyld och allergisk. Det tar också mycket tid, det där med att vara sjuk.
Men ni ska veta att jag saknar er!
Ni undrar kanske vad jag gör nu för tiden? Varför jag inte hör av mig? Ni kanske tycker att det var alldeles för länge sedan vi sågs?
Ja, det sista stämmer nog. Men ni ska veta att jag har varit upptagen. Jag jobbar just nu på full throttle. Och eftersom jag tydligen gjorde ett positivt intryck i julas så har jag fått heltidstjänst fram till mitten av juni.
Idag fick jag veta att jag var ett välkommet val, lärarna dunkade mig i ryggen och suckade av lättnad. En av speciallärarna kom till och med fram och berättade att mitt namn hade figurerat länge efter jullovet i samband med föräldramöten och utvecklingssamtal och att allt som sagts hade varit mycket positivt. Både lärare och föräldrar hade märkt stora förändringar i elevers arbete och attityd till vissa ämnen - mina ämnen. Det känns både lustigt och olustigt att få sådana omdömen. Det känns fantastiskt att veta om att man var uppskattade, men det känns samtidigt som om jag tar cred för någon annans arbete. Det kan ju inte vara så enkelt? Eller? Allt jag gjorde var att vara mig själv, vara tydlig och stå stark i en annars stormig miljö. Det var allt jag gjorde. Jaja...
När jag inte jobbar så är jag mest förkyld och allergisk. Det tar också mycket tid, det där med att vara sjuk.
Men ni ska veta att jag saknar er!
...och förlåt för Ledin-referenserna. Jag kunde inte låta bli!
Har ni sett på maken, va? Körbärsträden står i full blom. Nu är det ta mig tusan vår!
Etiketter: Bild
Det är ett uppsluppet läge i Västerås. Skolor läggs ner och jobb flyttas. Skolor omorganiseras, omstruktureras, börjar om och jobb flyttas. Alla måste omprioritera, men alla kan inte få sina önskejobb. Somliga får inte ens vara kvar på sina nuvarande.
Just nu börjar situationens allvar inses runt om i lärarlagen och tydligen märks det i sjukstatestiken. Lärare går in i väggen. Lärare blir deprimerade. Lärare försvinner en efter en från undervisningen, trots att det är mitt i pågående termin.
Och det är där jag kommer in... och landar ett heltidsvikariat fram till mitten av juni. Bara så där.
Just nu börjar situationens allvar inses runt om i lärarlagen och tydligen märks det i sjukstatestiken. Lärare går in i väggen. Lärare blir deprimerade. Lärare försvinner en efter en från undervisningen, trots att det är mitt i pågående termin.
Och det är där jag kommer in... och landar ett heltidsvikariat fram till mitten av juni. Bara så där.
Etiketter: Jobb
- Han borde få en diagnos. Han har väl någon slags bokstavskombination.
- Ja, D-U-M
- Ja, D-U-M
Citerat, Frida och Magnus
Kvarteret Skatan - i nöd och lust.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka följande kommentar;
"Det är så tomt när inte de är här."
Till historien hör att jag dukat upp räkor, stenugnsbakat surdegsbröd och vitt vin. Allt för en klichéartad romantisk middag för två efter en lång arbetsdag, och allt min sambo kan tänka på är vad våra vänner gör i Uppsala och när de skulle hälsa på härnäst.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men jag antar att det betyder att ni är välkomna att flytta in.
"Det är så tomt när inte de är här."
Till historien hör att jag dukat upp räkor, stenugnsbakat surdegsbröd och vitt vin. Allt för en klichéartad romantisk middag för två efter en lång arbetsdag, och allt min sambo kan tänka på är vad våra vänner gör i Uppsala och när de skulle hälsa på härnäst.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men jag antar att det betyder att ni är välkomna att flytta in.
Etiketter: Vänner
Idag fick jag sällskap till frukosten, och inte vilket sällskap som helst utan ett högst oväntat sällskap.
In genom fönstret flög nämligen en blåmes som tydligen också ville dricka kaffe och lyssna på radio. Han slog sig ner på bänken mitt emot och vi tittade på varandra en bra stund. Jag funderade på om jag borde hämta mina glasögon - ni förstår, jag ser så dåligt utan - men så började den fjäderbeklädde prata och då fanns det inte längre några tvivel om att det faktiskt var en liten fågel och inte en stor avocadokärna (som ni ser på översta bilden).
Jag öppnade alla fönster, i fall om att min gäst skulle få för sig att köra huvudet mot rutan. Min spontana tanke var ju så klart att mata honom, klä honom och kalla honom min egen, eventuellt hitta på ett fräsigt namn så som Gizmo eller Churchill, men jag bestämde mig för att vara en större person än så. Älskar man något måste man låta det flyga och var det menat kommer kärleken åter.
Gizmo/Churchill/blåmesen och jag umgicks i en kvart, sedan bajsade han på mitt mickstativ och flög sin kos. Jag tror att han kommer tillbaka.
In genom fönstret flög nämligen en blåmes som tydligen också ville dricka kaffe och lyssna på radio. Han slog sig ner på bänken mitt emot och vi tittade på varandra en bra stund. Jag funderade på om jag borde hämta mina glasögon - ni förstår, jag ser så dåligt utan - men så började den fjäderbeklädde prata och då fanns det inte längre några tvivel om att det faktiskt var en liten fågel och inte en stor avocadokärna (som ni ser på översta bilden).
Jag öppnade alla fönster, i fall om att min gäst skulle få för sig att köra huvudet mot rutan. Min spontana tanke var ju så klart att mata honom, klä honom och kalla honom min egen, eventuellt hitta på ett fräsigt namn så som Gizmo eller Churchill, men jag bestämde mig för att vara en större person än så. Älskar man något måste man låta det flyga och var det menat kommer kärleken åter.
Gizmo/Churchill/blåmesen och jag umgicks i en kvart, sedan bajsade han på mitt mickstativ och flög sin kos. Jag tror att han kommer tillbaka.
Här sitter vi och väntar på födelsedag. Jag berättar för Martin att när man fyller 28 får man inga presenter. Han blir ledsen. Jag petar honom i näsan för att retas lite till. Vi har det så trevligt!
Etiketter: Söndag
Idag kom jag i kontakt med survivalism för första gången. Inte direkt kontakt, men via radio och det räknas. Vet ni vad survivalism är? Det vet inte ens svenska wikipedia, det verkar alltså inte vara ett vedertaget uttryck här i Sverige, så ta inte illa vid er om så är fallet. Och jag hade aldrig vetat vore det inte för P3 Kultur.
I dagens P3 Kultur (fantastiskt radioprogram, btw) handlade det om profetiorna om världens undergång, om de katastroffyllda månader som passerat och om survivalism. Den med lite ord- och språkkunskap kan säkert bryta ner ordet och förstå det för vad det är - Suvivalism handlar om överlevnad. Det är vad man skulle kunna kalla en livsfilosfi dedikerad till överlevandet efter katastrofer. Och det är inte vilka katastrofer som helst man ska överleva - det handlar om naturkatastrofer av apokalyptiska proportioner, kärnvapenkrig och/eller dödliga pandemier som leder till ödeläggande av civilisationer. And when that shit hits the fan, ja då ska man kunna överleva.
P3 Kultur hade hittat en så kallad survivalist som, trots att han ogillade termen, ställt upp på en gundlig intervju. Han berättade att som survivalist måste man tänka praktiskt. Det handlar inte bara om att veta vad som gäller vid en eventuell civilisationskollaps, det handlar om att ha resurserna att överleva det. Man ska vara förberedd och förberedd på vad som helst. Har man en ficklampa kan man lika gärna inte ha någon ficklampa då den enda ficklampan kunde gå sönder och då hade man ingen ficklampa. En ficklampa är ingen ficklampa, tjugo ficklampor är några ficklampor.
Han berättade att när han var liten så grävde han ner mat vakuumförpackat i plastpåsar i skogen, men att det var ett typiskt tecken på en omogenhet i tänkandet. "Ungdomar samlar på knivar och tänker att när katastrofen slår till så springer jag ut i skogen. Vuxna samlar på mat och medicin och tänker rationellt, särskilt efter att de har fått barn."
Jag tycker att ni ska ta er tid att lyssna på programmet för det var sjukligt fascinerande. Tänk att tro sig veta att en katastrof av gigantiska mått snart inträffar och spendera så mycket energi och tid på att förbereda sig på den.
UPPDATERING: Survalism fanns på engelska wikipedia. Läs mer.
I dagens P3 Kultur (fantastiskt radioprogram, btw) handlade det om profetiorna om världens undergång, om de katastroffyllda månader som passerat och om survivalism. Den med lite ord- och språkkunskap kan säkert bryta ner ordet och förstå det för vad det är - Suvivalism handlar om överlevnad. Det är vad man skulle kunna kalla en livsfilosfi dedikerad till överlevandet efter katastrofer. Och det är inte vilka katastrofer som helst man ska överleva - det handlar om naturkatastrofer av apokalyptiska proportioner, kärnvapenkrig och/eller dödliga pandemier som leder till ödeläggande av civilisationer. And when that shit hits the fan, ja då ska man kunna överleva.
P3 Kultur hade hittat en så kallad survivalist som, trots att han ogillade termen, ställt upp på en gundlig intervju. Han berättade att som survivalist måste man tänka praktiskt. Det handlar inte bara om att veta vad som gäller vid en eventuell civilisationskollaps, det handlar om att ha resurserna att överleva det. Man ska vara förberedd och förberedd på vad som helst. Har man en ficklampa kan man lika gärna inte ha någon ficklampa då den enda ficklampan kunde gå sönder och då hade man ingen ficklampa. En ficklampa är ingen ficklampa, tjugo ficklampor är några ficklampor.
Han berättade att när han var liten så grävde han ner mat vakuumförpackat i plastpåsar i skogen, men att det var ett typiskt tecken på en omogenhet i tänkandet. "Ungdomar samlar på knivar och tänker att när katastrofen slår till så springer jag ut i skogen. Vuxna samlar på mat och medicin och tänker rationellt, särskilt efter att de har fått barn."
Jag tycker att ni ska ta er tid att lyssna på programmet för det var sjukligt fascinerande. Tänk att tro sig veta att en katastrof av gigantiska mått snart inträffar och spendera så mycket energi och tid på att förbereda sig på den.
UPPDATERING: Survalism fanns på engelska wikipedia. Läs mer.
Etiketter: Dokumentärt, Filosofi, Livet, Radio
