Det här är så himla bra. Typiskt sånt man kan hoppa till när man är glad, argdansa till när man är irriterad eller gunga i takt med när man är lite ledsen. Perfa!

Etiketter: Musik.

Idag har jag gjort mitt tantigaste inköp på länge. Till solpromenaden lyxade jag till det och svängde för vår stadsdels lilla 50-tals centrum. Därifrån vandrade jag med två pelagoner till köksfönstret, en korsordstidning och en hallongrotta till kaffet. Nu blev det kanske inte något kaffe, men te är gott det också - särskilt när man är lite så där lagom uttorkad.

I vilket fall. Ett tecken, eller ytterligare en dimension, kan tyckas, att huvudpersonen på senaste nummret av Bra Korsords korsordstidning är Tommy Körberg. Betyder detta att jag får lov till att lyssna på Stad i ljus och Judy, min vän, samt några härliga gamla musikalörhängen om och om igen medan jag vattnar pelargoner och löser korsord? Jag tror det.

Etiketter: Vardagslyx

Så här pratar vi på kvällen.

Martin (tittar på dokumentär om Tjernobyl): De där är så äckliga!!
Emma (sover): Åh nej. Mina Hamburgare?
Martin: Va?
Emma: Jag vet inte.

Nästan i klass med den nakna ferengin som tävlade i OS, men bara nästan.

Jag vet att ni väntar på min redogörelse för helgen, och den kommer snart... bara inte riktigt än. Ni får hålla till godo.

Jag bjuder under tiden på den här bilden.

Vad är detta för hus? undrar ni så klart. Jo, ser ni, det är mitt hus. Här ska jag bo när jag blir vuxen nog för hus och ni som vet hur man hittar dit är välkomna in på ett glas saft eller en kopp kaffe.

Etiketter: Bild

Eistir - Use Somebody (Acoustic Kings of Leon cover)

Ja, medan jag brottas lite med mina mentala monster så lyssnar vi på vad jag spelade in som hastigast i förmiddags efter att ha fått mejl av musikvänner. Jag har inte orkat mixa eller trixa med det - jag orkar typ aldrig göra det eftersom det roligaste trots allt är att spela in. Dessutom är jag på tok för självkritisk för att färdigställa något - det skulle ta år och dagar, om inte en evighet. Därför får det vara som det är.

(Lägg gärna märke till mitt "reee-aaaach", I like it ghetto-style! Hah!)

För de som inte får spelaren där ovan att funka så kan ni ju alltid ladda ner mp3:an. Gör det i så fall här.

Etiketter: Musik

Just nu håller jag på att packa inför kommande långweekend i de västra delarna av landet. Nu är det äntligen dags - som jag har längtat!

Man skulle kanske kunna tro, med tanke på hur mycket jag har längtat, att jag redan hade kappsäcken klar, men det stämmer alltså inte. Dessutom sitter jag just nu här och tror att jag inte kommer vara klar förrän i absolut sista sekund, trots att jag har varit hemma och packat hela dagen.

Som det Majbarn jag är vägrar jag inse att vintern inte riktigt släppt taget om kalla Norden. Det innebär att jag suckar melankoliskt och blir lite olycklig varje gång jag kontrollerar temperaturen på termometern och gång på gång får lov till att konstatera att de där jeansshortsen får ligga ytterligare några veckor. Därför är det inte lätt för mig att packa då mitt hjärta för varje tjockt plagg som viks och läggs på fin hög i väskan dör lite grand.

Jag vill inte behöva vänta en enda dag till på att bära tunna kläder eller tygskor. Jag tycker att jag har väntat länge nog, om inte för länge. Dessutom ska vi ju trots allt dra sydväst över och där borde det ju vara vår nu... eller?

Problematiken är det klassiska hjärnan-hjärtat-dilemmat. Hjärtat säger klänningar, strumpbyxor och solglasögon. Hjärnan ber dock hjärtat att ta en titt på den spontana snöstormen som pågår utanför köksfönstret och tänka om.

Ska man ta en promenad på den vilda sidan (för att citera Lou Reed) och packa vårkläder? Eller kommer man då senare frysa rumpan och andra vitala organ av sig och önska att man inte varit så fåfäng? Arrrfghh!

Etiketter: Resa, Väder

I morgon ska svärmor ordna 60-talskalas tillsammans med sina kollegor. Jag gillar 60-talet. Det tycks som om 60-talet hade allt som 80-talet inte hade; stil, hår, musik och inredning.



Jag fick i uppgift att sätta ihop musik till spektaklet, så här har ni
7 timmar allmänt skönt 60-talsgung.
3 timmars 60-talssväng att röra de lurviga till
samt en 1 timme långa sista dansen-lista full med gamla go'ingar.
Så klart är det spellistor till Spotify.

Etiketter: Mode, Musik, Spotify

First aid kit - I met up with the king
(The big black and the blue, 2009)

Etiketter: Musik

Efter att ha suttit och remenisserat över forna dagar, är det nu dags att ta tag i nuet. Efter en grötbrunch och en rask promenad med hund och sol beger jag mig till Yogan.

Uppdaterat: Jag överväger dessutom att sätta min mobil på laddning. Men det är som sagt under övervägning.

Etiketter: Träning, Vardag, Väder

Våren 2009 var en tung vår. Herrgården flyttade isär, jag gick från 100 tillgängliga kvadrat till ynka 25. Jag mötte våren i Varberg, grävde i arkiv och blev seriös. Men in emellan allt det där jobbiga hanns det ändå med mycket kärlek och roligheter.

Fortsätt ››

Etiketter: 2009, Bilder, Minnen, Vår

Våren 2008 var, av mina bilder att döma, en "hemma-vår". Lotta, Peter och jag  byggde bo tillsammans i Herrgården och på Västkusten började Varberget ta form.

Fortsätt ››

Etiketter: 2008, Bild, Minnen, Vänern

Etiketter: Bilder, Festligt, Minnen, Vänern

 Jag läste någonstans att en blogg är lika med dödsförklarad när kommentarerna uteblir. Ska man definiera ett bloggliv på så sätt så skulle man kunna säga att min blogg alltså lever... vilket känns (o)lustigt med tanke på inläggens osmarta och ointressanta natur. Att avgöra en bloggs vitalitet utefter dess kommentarer känns i mitt fall inaktuellt. Varje inlägg jag gör just nu känns som en dödsrossling. Som om jag måste tvinga mig själv att visa att jag fortfarande finns kvar, även om jag ser mycket lite intresse i det och egentligen borde ge upp. Vilket resulterar i kärleksförklaringar till Maria Montazami och Hitler-katter.

Kan det dock vara så att ni gillar mig som mest när min hjärna inte fungerar och/eller när mitt hjärta är för privat för internätets publika ögon och jag istället väljer att prata Hollywoodfruar? Det verkar ju så. Jag förstår inte vad ni får ut av det. Jag förstår heller inte vad jag får ut av det.

Hela mitt agg idag är nog egentligen ingenting att bry sig om. Det skulle kunna vara ett resultat av att sambon vaknade på fel sida, vilket jag nu sitter och äter bitterkaka över. Det kan också vara lill-hundens äckelfjärtar som retar upp mig. Egentligen är nog allt precis som det ska vara. Om jag får tid (och lov) ska jag blogga under dagen. Lite matnyttigt. Sådant som jag funderat över, hjärnkollaps till trots.

Etiketter: Bloggat

Om ni vill kan vi leka en högst smaklös, men väldigt enkel lek. Vill ni? Klicka fortsätt.

Fortsätt ››

Etiketter: Osmakligt, Underhållning

Wild Kids-Mattias är värsta citatmaskinen. Jag gillar honom... trots att han är lite av en besserwisser.

"Man skulle kunna säga att jag är lejonhannen, men ja... jag vet inte riktigt."

"När jag skakade hand med Måns Zelmerlöw ville man ju helst inte tvätta händerna på ett tag utan ha kvar, så här, så här jag har skakat hand med min den här handen."

"... vi ska gå på tivoli med Måns Zelmerlöw och göra massa andra roliga saker."

Etiketter: TV

Jag älskar... 


Fortsätt ››

Etiketter: Montazami, Saker jag motvilligt erkänner

Alltså, jag är verkligen inte i form. Jag är verkligen inte i form. Jag har verkligen ingen lust alls till något över huvudtaget. Jag längtar mest bara bort.

Uppdatering: lite gladare blev jag dock av tanken på att det i Alingsås finns ett café som uppmuntrar kollektivt Melodikryssande på lördagmorgnar. Ett melodikryss-café där jag ska äta melodikryss-brunch.
Lite gladare blev jag också över att Glee har dragit igång på andra sidan Atlanten, samt att Big Bang Theorys superhjältinneavsnitt äntligen sett ljuset. Det går liksom inte att inte dra på smilbanden åt följande;

Etiketter: Opepp, TV

Nu går jag och jobbar, trots att jag hellre vill sitta på balkongen och gnälla över saker.

Etiketter: Jobb

Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, anno 2010;

Etiketter: Festligt, Helg

"Dom som vi inte hann rädda var nog så klart väldigt ledsna på oss. Dom hatade nog oss väldigt mycket."
-Hugo, 11

"Det känns som ett stort äventyr... Det största jag gjort i hela mitt liv."
-William, 10

"Det är ju inte varje dag man liksom är på Wildkids, det är liksom bara en gång i hela sitt liv."
-Mattias, 11

Etiketter: Citerat, TV

Jag har funderat på det här länge, det har bubblat och pyrt under huden och nu kan jag inte hålla mig längre även om till och med jag kan se att det till viss del är inaktuellt just idag då vädret ser ut som det gör.

Hundägare,
Bara för att det snöar och är kallt betyder det inte att man befrias från den medmänskliga skyldigheten att plocka upp när er hund är klar med sitt. Och att skyffla snö över högen är heller inte detsamma som att faktiskt plocka upp det.

På vägen till jobbet har jag förstått att hundägare i mitt område verkar tycka att det där med bajsande hundar i snö är ett riktigt problem. För det går knappt att ta sig en hel meter utan att stöta på en hög med avföring, i värsta fall redan trampad i. Det spelar ingen roll om det är små chihuahuapluttar eller elefanthögar - det som göms i snö, kommer upp i tö och, tro mig, någon kommer att trampa i det där! Hundbajs är för övrigt inget godtagbart vårtecken.

Och till er som aldrig plockar bajs; skämmes tamigfan! Det spelar ingen roll om hunden sätter sig i en buske och uträttar sina behov. I morgon kommer det komma ett barn på upptäcktsfärd och sätta handen i det. Trevligt, va?


Sedan är det inte okej att krossa glas i naturen. Det är inte okej att som hobbyhundägare inte kunna ta sig fram på grund av risken att få glas i tass.

Etiketter: Djur

Jag är lite låg just nu. Enligt Martin är det dessutom mycket märkbart. Jag känner därför att jag måste förklara.

Jag är inte låg för att mitt liv är slaget i spillror, eller för att vänner visat sig vara ovänner eller något annat högst obehagligt och otrevligt. Jag är inte låg för att jag är tillbaka i destruktiva mönster och spenderar dagarna deprimerad i något mörkt hörn. Jag är låg eftersom jag inte varit hemma på länge.

Jag misstänker att jag är en sådan där person som måste ha ständig kontakt, fysisk sådan, med mina rötter... och mina rötter är inte här, mina rötter är rotade i saltstänkt Bohusgranit. Får jag inte se havet, får jag inte umgås med min familj eller klia på djuren där hemma blir jag havssjuk och olycklig. Jag blir melankolisk, inte helt olikt Muminpappan i Pappan och havet, och smittar vardagen med en allt mer hungrande längtan bort.

Det är som om att ju längre jag är borta, ju mindre blir jag som person. Det är som om att min självkänsla försvinner i takt med att dagarna tickar och västkustsbesök uteblir. Det är som om att jag blir mindre och mindre mig själv.

Nu är det så att en resa söder över är bokad, inplanerad och i princip klar, men den är två veckor bort. Paradoxalt nog blir det bara värre med min melankoli ju närmre avresedatumet vi kommer. Det är som om att när resan inte är bokad, och man vandrar i mörkret över huruvida när och hur nästa resa kommer, då knatar man på och tar sig framåt. Men när resan faktiskt är bokad och bestämd, känns den alltid så nära och ändå så långt bort, och ju närmre den kommer ju saktare går tiden. Dagarna blir längre och längre ju närmare man kommer och jag blir allt svagare och svagare. Det kan inte gå fort nog.

Det är alltså inte er, kära vänner, det beror på. Det är min melankoliska läggnings fel.

Etiketter: Familj, Längtan, Västkust

Det är lördag. Lördagsmorgon. Lördagsmorgnar är Melodikryss-morgnar. Men eftersom jag varken har en virtuell spelplan eller en plockad från papperstidningarna, så undviker jag idag melodikrysset. Jag blir bara frustrerad av att inte kunna lösa ordentligt.

Det känns lite misslyckat.

Etiketter: Helg

Helgen den 7-9 maj kommer jag besöka vänerstaden. När jag är i Vänerstaden ska jag träffa Peter och Lotta. Inte Peter och Lotta som i Peter och Lotta, utan Peter och Lotta som i här nedan:

Etiketter: Familj, Vänern, Vänner

Jag kanske skulle ta mig tid att berätta om röntgen. Ja, för jag har ju både kommit ihåg min röntgen och gjort den. Eller ska jag kanske säga genomlidit den?

I tisdags begav jag mig, i god tid dessutom, till lasarettet för min på remiss inbokade MR-röntgen. Ni har säkert hört namnet flyga förbi i någon av alla dessa fantastiska tv-serier som behandlar sjukhusliv och läkarleverne. Om ni tänker tub, tunnel eller rör tänker ni helt rätt. Man ligger på en brits och förs in i ett väldigt smalt, avlångt utrymme och där man får ligga i ungefär en timme. Det hamrar och dånar mycket likt ett tyskt technoparty runt huvudet och du måste ligga helt still.

För mig egen del var den första halvtimmen jobbigast. Inte så mycket av klaustrofobiska skäl, även om jag kände av det med precis när jag hissades in, utan mest på grund utav kanylen de lämnat i min högerarm efter ett snabbt blodprov och som lite senare skulle användas för att spruta in kontrast. Kanylen satt på ett sådant sätt att jag inte kunde böja armen och därför heller inte kunde placera den någon annanstans än utmed kroppen, vilket inte alls var skönt eftersom man då blev tvungen att spänna varenda muskel för att hålla armen på plats.

Efter de gav mig kontrasten lyckades jag hitta en relativt avslappnad ställning som inte fick armmusklerna att värka och som inte fick kanylen att stöta mot ömma nerver, så sista halvtimmen gick relativt smärtfritt.

Men jag ska nog inte klaga. Jag antar att det hade varit tusen gånger värre, hade jag varit verkligt klaustrofobiskt lagd. Nu väntar vi på resultatet och hoppas att jag slipper göra om det. Det var inte den farligaste timmen jag spenderat i mitt liv, men det var heller inte min mest bekväma.

Etiketter: Sjuka

Jag har kommit in i något slags vardagslunk, även om vardagen till stora delar är långt ifrån ett strukturerat mönster. Kanske är det därför jag har så otroligt lite att skriva om som vore av intresse för er. Eller kanske är det så att jag själv känner att det inte är av intresse trots att det kanske vore det, skulle jag bara sätta mig ner och sätta det i pränt. Jag önskar själv, mest å era vägnar, att jag kunde ta tag i mig själv och skriva de där inläggen jag har funderat över så länge nu, men som aldrig publicerats (eller ens för den delen blivit skrivna).

Jag får fundera på det där in emellan tvätt, disk och strykning.

Etiketter: Bloggat

Etiketter: Mode

Ikväll upplöses sockerpakten. Ikväll ska jag äta en massa, massa, massa hallon-lakrits bamsingar.

Etiketter: Mat

Vi hade en anti-sockerpakt. Den skulle räcka veckan ut. Idag åt jag sallad och frukt. Egentligen ville jag äta en nygräddad kanelbulle, men det gjorde jag inte. Idag åt Bim choklad. Choklad är rent socker. Därför är Bim diskad. Får man tillfälle får man dessutom lov att bita henne också.

Idag var jag duktig. Idag var Bim o-duktig. Ville mest bara säga det.

Etiketter: Dokumentärt, Vänner

- Owen's still in his dark place and he's so not talking so I turned off my cell in case he would say something, which he didn't. I hate men! They're stupid...
- Derek asked me to have a baby with him this morning.
-...really stupid!

Christina Yang & Meredith Grey
Saxat från Grey's Anatomy, episod 619, "Sympathy for the Parents".

Etiketter: Citerat, TV

Jag verkar ha förlagt min lilla svarta kalender av märket Moleskine, har ni sett den? Lika isolerad som man känner sig när man lagt bort sin mobiltelefon, lika apatisk känner jag mig nu. Hur höll jag koll på saker innan jag hade den lilla svarta Moleskineskalendern? Hur bokade jag tider och hur kom jag ihåg att dyka upp?

Det är inte så mycket det att jag hela tiden går och tittar i min lilla svarta kalender. Det är mer det att om jag inte skrivit upp det i min Moleskineskalender så kommer jag heller inte komma ihåg det. Just själva handlingen att skriva ner en tid eller något annat viktigt att komma ihåg, gör att jag kommer ihåg det... utan att först behöva slå upp datumet och kolla efter. Det funkar inte med vår familjekalender. Det är bara inte samma sak.

Ni som aldrig ägt en äkta anteckningsbok av märket Moleskine kommer nog aldrig riktigt förstå bandet man har till sin lilla svarta följeslagare. Men låt mig säga som så att det finns en anledning till att det i början av boken finns en förtryckt sida där man fyller i vilken blodgrupp man är, om man har någon allergi och vem man ringer vid eventuell olycka. Dessutom fyller man också i hur mycket man är beredd att betala för att vid en eventuell förlust få tillbaka sitt svarta guld.


Så här sitter jag nu, förbryllad och mentalt naken utan min Molskineskalender, vid köksbordet över en kopp kaffe och försöker komma på ett sätt att komma ihåg att säga till mig själv att jag har en MR-undersökning att närvara under vid klockan tre i eftermiddag. Skulle vi stöta samman någonstans som inte är lasarettet ungefär vid den tiden, kan ni väl vara så vänliga att påminna mig om mitt läkarmöte?

Etiketter: Planering, Vardag

Etiketter: Bild

Kanske umgås jag för mycket med Bim, men nu för tiden är jag inne på Lindex hemsida minst en gång om dagen. Och efter så ihärdiga och genomgående studier har jag kommit fram till att följande saker, ur Lindex sortiment, skulle göra sig finfint i min garderob till våren/sommaren;

Etiketter: Mode

Den lilla lyckan är den bästa lyckan. Den där känslan av totalt lugn som infinner sig under egentligen helt vardagliga situationer. Den lilla lyckan vid solsken. Den lilla lyckan vid en liten traktor som borstar bort vinterns grus. Den lilla lyckan över att hitta en stor flaska schampo av det där stoppade märket som ditt hår älskade.

Jag har inte vågat känna den lilla lyckan på någon vecka nu. Sist hade jag magsår och personalen som på jobbet har hand om parkeringen borstade just bort gruset. Jag var nöjd, för det betydde vår. Damm flög in i ögat och jag fick en vagel. Så länge varade den lyckan.

Den var tillbaka. Någon gång ska jag utveckla det där. Men jag misstänker att det är en lång historia och därför tänker jag inte ta den ikväll. Lite därför har jag inte besvarat mina farmorsfrågor, inte gjort min hemläxa ordentligt, det tar för mycket tid... och för många ord. Ord jag inte har. Eller inte vet hur jag ska forma, böja... för att de på riktigt ska återge just precis det där jag vill återberätta.

Svårt framåt småtimmarna.

Jag borde sova.

Etiketter: Tankar, Vår

Nu sa Bim att jag skulle blogga, så nu bloggar jag.

...och jag har egentligen ingenting att göra med föregående inlägg. Men det talar för sig självt så det får vara kvar.

Etiketter: Bloggat

det är något fuffens på gång här.

Friends sing together, la, la, la, la
Friends do things together, la, la, la, la
Friends laugh together, ha, ha, ha, ha
Friends make graphs together, la, la, la, la

Friends help you when your in danger
Friends are people who are not strangers
Friends help you shift into a new place
Tell you if you've got food on your face

Friends are the ones on whom you can depend
He's my friend, he's not my friend
Friends are the ones who are there in the end
He's my friend, they're not my friends

If you trip over I'll catch you fall
If you kick my dick I won't break your balls
If you get drunk and vomit on me
I'll make sure you get home safely

If you cross the road and a truck struck you
I'll scrape you up and reconstruct you
I'll cheer you up if your depressed
If you get murdered I'll avenge your death

Friends walk together, la, la, la, la
Pop and lock together, sh, sh, sh, sh
Me and him together, la, la, la, la
Me and Jim forever, uh

Friends go jogging at the track
Friends borrow money never pay it back
Friends do not let friends to crack
Friends go out and grab a snack

Friends drink beer in the sun and like girlfriends
That don't mind if you have more than one
Friends tell you when your fly's undone
Murry your fly's undone

My uncle John had a special friend
They dressed alike his name was Ben
I've never seen two friends like them
They were very, very friendly men

La, la, la, la, friends, friends, friends
La, la, la, la, friends, friends, friends
La, la, la, la, friends, friends, friends
La, la, la, la, friends
La, la, la, la, ping

Etiketter: Bild, Musik, Spotify