Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Hysteriskt"
tisdag, september 01, 2009 / 0 kommentar(er) - kommentera?
På vardagsmorgnarna vaknar man av glada, höga skratt och tillrop; från klockan 8 på morgon fram till ca 16 är det utegympa som gäller (om vädret tillåter). Skolan som ligger här intill har en gymnastiklärare som verkar leda sitt arbete efter mottot "fullt ös medvetslös". Barnen springer benen av sig och skriker stämbanden ur sig, allt under god övervakning av den minst lika hysteriske läraren.

Det är smått fascinerande. Jag kan inte komma på någon gång som jag skrikit så mycket över en varvning i brännboll. Men sen hade jag Jan Banan i gymnastik under högstadiet och Jan Banan var inte ens hälften så entusiastisk som den här Gympisen.

Jag tycker det är ganska trevligt jag. Ja, så länge jag slipper vara med själv är det ganska trevligt att äta frukost till stoj och skratt. Framåt lunch däremot brukar jag fråga om de inte ska ge upp snart...

Etiketter: