Musik: Paramore - Turn it off (Brand new eyes, 2009)

Jag är väl inte på världens bästa ställe. Ja, alltså mentalt. Just nu är jag inne i vad jag hoppas är slutspurten i uppförsbacken. Ni vet, den där sista biten innan man når toppen, den där biten som är jobbigast.

Situationen gör en instabil. Men jag vet ju att jag klarar mig -- på det ena eller andra sättet kommer jag att fortsätta snurra -- men det skulle kännas miljoner gånger bättre om alla bitar bara ville falla på plats. Det handlar egentligen bara om att hålla sig kvar, klamra sig fast, inte ge sig. Det handlar nog om att behålla motivationen till att fortsätta. Det handlar om att komma ihåg att det finns andra som har/har haft det jobbigare... och de har ju repat sig. Why would I be any different?

Vägen är lång och man ska hålla ända fram. Dessutom, och icke att förringa, jag har ju ändå tagit mig en bit och det helt själv. Glöm inte det, Emma!