→ "Kapten Rödskägg och fröken Sympatiskägg"
torsdag, oktober 15, 2009 /
0 kommentar(er) - kommentera?
När vi kom hem från Italien i somras hade Martin fortfarande semester. Så medan jag jobbade roade sig Martin med att odla skägg och vi kallade det för semesterskägget. Ja, tanken var att skägget skulle ryka när semestern var rökt. När det var dags att gå tillbaka till skrivbord och ritprogram skulle skägget rakas av, för det är så det fungerar med semesterskägg.
Detta var i juli. Nu är det oktober... och skägget är kvar.
Men jag klagar inte, missförstå mig rätt om ni nu så nödvändigt måste missförstå. Han tar hand om det och det är ett trevligt skägg. Men det är inte hans skägg jag vill "outa". Det är mitt eget.
När semestern var slut och skägget skulle åka ut, fast inte gjorde, verkar min kropp ha bestämt sig för att sympatiskägga med Martins rödskägg. Jag kanske inte kan kalla mitt skägg för just 'skägg' - en svala gör ingen sommar och ett endaste skäggstrå gör verkligen inget skägg.
På vänstra kinden har jag de senaste månaderna upptäckt ett ensamt strå; strävt och hårt likt skägghår. Jag har aldrig någonsin haft något liknande, men det verkar vara ett envist tillstånd. När jag plockat det har det några veckor senare växt ut igen - det vill verkligen vara där även om det vet att det blir plockat. Så har vi hållt på jag och mitt sympatiskägg; det har vuxit, jag har plockat det, det har vuxit igen och jag har plockat det igen. I tre omgångar har vi lekt vår katt-och-råttalek. Nu är det återigen plockat och jag är slät likt bäbisrumpa... och väntar med spänning på nästa omgång - om det ens blir en nästa omgång.
Är det normalt att flickvänner sympatiskäggar med sina sambos? Jag vet inte.
På vänstra kinden har jag de senaste månaderna upptäckt ett ensamt strå; strävt och hårt likt skägghår. Jag har aldrig någonsin haft något liknande, men det verkar vara ett envist tillstånd. När jag plockat det har det några veckor senare växt ut igen - det vill verkligen vara där även om det vet att det blir plockat. Så har vi hållt på jag och mitt sympatiskägg; det har vuxit, jag har plockat det, det har vuxit igen och jag har plockat det igen. I tre omgångar har vi lekt vår katt-och-råttalek. Nu är det återigen plockat och jag är slät likt bäbisrumpa... och väntar med spänning på nästa omgång - om det ens blir en nästa omgång.
Är det normalt att flickvänner sympatiskäggar med sina sambos? Jag vet inte.
Etiketter: Spännande
