"Brinner det?!" tänkte jag i all min fåraktighet när bussen rullade in i stadskärnan. Med enbart två riktiga soltimmar under November månad blir solnedgångar en sällsynt och få förunnad upplevelse. Så till den grad att jag alltså misstog det orangea ljuset för en eldsvåda.

Denna enda strimma, precis ovanför sjöytan, var kanske inte stor men ack så gudomligt skön att skåda. Vetskapen om att man hunnit hem innan solen hunnit dränka sig i Mälaren smakar fantastiskt. Speciellt eftersom, och kanske just precis därför, det förra veckan knappt gick att urskilja dag från natt - allt var lika hopplöst mörkt, trist och tråkigt.

Näe, nu ska jag koka gröt. Ja, alltså, gröt som i Gröt, som i riktig gröt. Sådan som Tomten äter.

Etiketter: Mat, Väder