En gång i tiden reseverades en plats åt Lotta. Il Divo var glada över att vara till nytta och, dessutom, vem vill inte sitta bredvid Lotta? Lotta, jag är säker på att reservationen är kvarstående och livslång, och du är välkommen ner i Il Divo-soffan närhelst du vill, kan eller behöver.

Idag har jag varit till hälften på dåligt humör, en kvart under väder (som man säger på engelska, kan man säga't på svenska?) och den sista kvarten har varit längtandes. Till vem eller vad återstår att ser, för jag antar att jag kommer på det när jag ser/möter det. Men att tänka på Lotta, på skiten, och på allt de roliga vi hade. En liten tanke på glömda vantar, fyllekärringspicknick som övergick i spegelbeundran från ett hallgolv i Åmål och de till synes oändliga marsmallowsbergen som vi åt oss igenom - ja, då känns världen lite bättre. Det finns allt en massa bra saker också.

Etiketter: Dedikerat, Insider, Musik