Ehpsson.

→ "Egoväggen."

onsdag, december 16, 2009 / 0 kommentar(er) - kommentera?

Hösten har varit en strulig period för mina elever. De har fått stå ut med att ha en ny vikarie nästan varenda eviga lektion. Man kan väl inte direkt påstå att de har fått någon högkvalitativ undervisning. Vi pratade om det idag, jag och mina elever. Vi pratade om hur de hade upplevt terminen och vikariebytena. De var glada över det. Ja, alltså, över att få uttrycka sig. Det har rört sig om deras utbildning, men ingen har lyssnat på vad de har haft att säga i saken. Kanske för att man vet att det mest blir spott och spe, men de har haft vettiga saker att komma med.

Därför fick eleverna som jag inte kommer att träffa något mer skriva av sig. De fick chansen att skriva ner på papper vad de tyckte och tänkte. Vad de kände. Vad som funkat. Vad som inte funkat. Hur de hade löst vikariefrågan. Vad man kunde ha gjort bättre.

När jag satt och läste igenom vad de skrivit dök följande upp;

"När vi fick den andra vikarien så gick vi bara igenom och sen fick vi en annan [Emma] som vi har haft ett tag nu och det funkar väldigt bra."

"Alla vikarier har varit helt okej, men jag tycker Emma varit bäst."

"Alla vikarier har vart okej men Emma var helt klart bäst. Alltid vart trevlig och positiv! Bra vikarie helt enkelt."

"...jag tycker du borde stanna efter jul."

"Det har varit jobbigt att ha så många vikarier, till slut kom Emma och det kändes bra. Hon har varit bra."

"Vi har haft 3 olika vikarier. [...] Den här lärarn var sjönast och roligast."

"Tiden var bäst när Emma kom för hon var snällast och roligast och hon lät oss göra roligast saker."

Och så fortsätter det. Citaten ovan syftar alltså på mig, lärar-Ehpsson, och alla var positiva. Förstå hur varm man blir inombords när man trött och kaffestinn sitter och läser igenom en hög papper för att veta vilka lärdomar man ska dra av den avslutade perioden. Det har varit tufft att komma utifrån och slängas rakt in i något som var på väg att spåra ur, som ingen har koll på eller vill ta ansvar för. Därför känns det så förbannat bra att veta att man har varit uppskattad och att man har skött situationen på rätt sätt. Att eleverna stannar en i korridoren för att visa att de tagit vara på ens råd i andra ämnen och lyckats sätta det där VG't som var så viktigt. Eller att de skickar bud med de andra lärarna och "tackar för stödet".

Det känns alltså förbannat bra denna onsdagseftermiddag. Solen skiner fortfarande och jag får jobba hemifrån då de andra lärarna är på datakurs. Soffan är skön, nyponsoppan varm och datorn bekvämt placerad på magen. Nu ska jag bara sätta punkt i mina IG-varningar och skicka iväg dem, sen är jag klar för denna termin.

Etiketter: Jobb.