Här sitter jag och väntar på att disk- och tvättmaskin ska leverera rent. Ja, alltså vi har en tvättmaskin och en  diskmaskin, inte en kombinerad disk-/tvättmaskin. Det vore häftigt men ändock lite väl teknikfreakat, till och med för detta teknikfreakade och prylbesatta hushåll. Disken var nödvändig efter helgens gallej och eftersom jag i morse inte kunde hitta ett par strumpor som matchade, och därför går omkring här hemma med en grönprickig och en lila, så kändes det som om det var läge att tvätta. Det känns uttjatat att påstå att jag inte kan skilja på höger och vänster och därför behöver olikfärgade strumpor. Jag är ju trots allt grym på höger-vänster och vita lögner för att täcka mitt strumpslöseri känns så 2009.

När jag var mindre flyttade vi i princip vart femte år. Vi bytte adress, hus och riktnummer. Jag tror att det har medfört att jag har svårt att rota mig. Jag tror att jag tidigt förstod att hemma är där hjärtat är, att hemma inte behöver vara en fysisk plats utan snarare är en person, en famn, en känsla. Det har dock i sin tur resulterat i att jag inte lagt någon större ansträngning på att bona mina "hem". Jag har inte lagt någon större kraft på att rota mig i mina lägenheter, eller ens i mina städer. Jag vet att jag har minst en flyttlåda med saker som jag inte brytt mig om att packa upp sedan jag flyttade från västkusten - vilket är fyra och ett halvt år sedan.

Platser som känns och har känts hemma är få, men de finns. Och det är med smått melankolisk längtan och entusiasm man tänker på dessa få ställen. För det är alltid samma sak; när man väl kommer dit igen efter en tid känns det alltid för trångt, som ett plagg man älskat bära men växt ur. Man minns varje vinkel, men när man väl ser den, känner den så förstår man att man aldrig kan återvända... man kan ju inte åka tillbaka i tiden. Det är väl det som livet handlar om - att se framåt, att fortsätta framåt. Jag har hört att skådespelaren Ewan McGregor inte varit i sin gamla födelsestad sedan han som flyttade där ifrån, av anledningen att inget ändå kommer vara som han minns det och då minns han det hellre som det var än blir nostalgisk och mellankolisk över förändringen.

Jag tror i vilket fall att min oförmåga att rota sig och dramatiska hållning också är anledningen till att jag ännu inte rotat mig i Västerås. Efter snart ett halvår här. Västerås som stad, som ort, som plats på jorden känns inte som hemma. Jag vet inte om jag ens vill spekulera i om det någonsin kommer att bli. Men som nyårslöfte lovade jag mig själv att i alla fall försöka.



Som ett resultat av ovanstående sitter jag inte bara och väntar på disk-/tvättmaskinerna, jag planerar även skafferi, kyl och frys. En slags framtida inventarielista på saker som bör finnas i ett kök för att det ska kännas komplett och för att man ska kunna leva och äta gott. Jag har snart fyllt ett helt A4. Det kanske känns så där intressant/roligt för er att läsa, men följande har jag i alla fall kommit fram till (med en liten påminnelse från Bim);

I skafferiet:
Pasta - av olika form och slag.
Ris - Jasmine, Aviorio
Bulgur
Couscous
Äggnudlar
Bönor
Linser

Vetemjöl
Gramhamsmjöl
(Fiber)Havregryn
Bakpulver
Vaniljsocker
Strösocker
Sirap - ljus
Kakao

Nyponsoppa
Blåbärssoppa
Nötter
Torkad frukt

Olivolja
Rapsolja
Soya
Vitvinsvinäger
Balsamvinäger

Grönsaksbuljong
Kycklingbuljong

Knäckebröd
Bröd

I kylskåpet:
Ägg
Kaviar

Kalvfond

Mjölk
Fil / Yoghurt
Smör
Ost
Margarin

Paprika
Gurka
Tomat
Babyspenat / Ruccola
Avocado
Citron
Gul lök
Röd lök
Krossade tomater

Potatis
Rotfrukter

I frysen:
Broccoli
Sparris
Haricotes Verts
Wokgrönsaker

Pitabröd

Bär

Lax
Kyckling
Köttfärs

I kryddhyllan:
Salt - Hushållssalt, Havssalt
Svartpeppar
Örtsalt
Chili
Kanel
Basilika
Timjan
Körvel
Oregano
Gärna färsk basilika och persilja

Pwuh. Ja. Har jag glömt något?


Bild: NRK

Etiketter: Hem, Mat, Tvång, Vardag