Jag är vaken. Och jag vaknade av mig själv. Jag är stolt. Kaffekokaren är på och puttrar så där idiotiskt hemtrevligt och det luktar himmelskt. Jag drack inte en enda kopp i går, jag kan sluta när jag vill. Jag är ingen kaffe-junkie.

I natt har jag sovit på diagonalen, för Martin är i Hufvudstaden och roar sig kungligt. Jag är hemma och jobbar. Igår var jag dessutom så trött så min plan att regera På spåret kapsejsade brutalt. Därför känns det skönt att kunna sova på diagonalen under alla de fyra täcken vi har i vår säng. Dock känns det också konstigt att vakna upp klockan 8, inte klockan 5-6, och trots att det är morgon inte få höra något "myyyyyyseeen" eller "min lilla myyys". Och det känns ännu konstigare nu när jag tänker på att det är lördag och jag inte ska få göra något melodikryss...

Nej, för jag ska ju jobba idag igen... och äta mera korv... för Lotta och Dinos skull. Men det känns som ett smärre problem. Mitt stora dilemma just nu är om jag ska ta med mig kläder och vin till jobbet och sedan åka direkt till middag eller om jag ska lägga allt i en bekväm hög, komma hem och vara bekväm ett tag innan. För se, min svägerska har varit i stan sedan i torsdags och eftersom jag har jobbat och jobbat har jag inte hunnit träffa henne. Nu bjuder hon in till kalas med tillhörande middag, och när svägerskan ropar då kommer man. Det blir alltid trevligt när hon är med.

Det slog mig just att jag inte ens har bestämt mig för vad jag ska ha på mig ens en gång. Just nu lutar det mest åt klänningen jag köpte igår. Det var ett silverblommigt litet paradnummer som nog bäst egentligen passar på fin nyårssupé, men som med ett par svarta strumpbyxor och ett par justa boots antagligen hamnar mer åt dock-rock än Askungen på bal-hållet.

Ja, så får det nog bli. Nu ska jag dricka kaffe och läsa nyheter och lyssna på radio. Det är lönehelg och jag tror att det här är vad som menas med lugnet innan stormen.

Etiketter: Festligt, Helg, Jobb