Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Lyhört."
torsdag, januari 14, 2010 / 0 kommentar(er) - kommentera?
Grannarna rakt upp i taket tycker nog inte om varandra. Det är slutsatsen som jag drar av deras eviga bråk och skrikande. Idag är inget undantag, idag bråkar de igen. Ibland går saker i golvet, ibland går saker sönder. Idag har åtminstone en stol välts.

Hon trycker ner hälarna när hon går. Hon har små korta steg med mycket kraft, som ett trumpet, förolämpat barn. Ibland stormar hon fram och tillbaka i lägenheten. Ibland kan man höra henne i trapphuset också. Hon måste ha klackade skor, det låter klick klock när hon kommer upp för trappan. Hon är nästan alltid uppröd. Ibland kan man höra precis vad hon säger, speciellt när hon svär. Ja, speciellt svordomarna verkar gå rakt igenom deras golv, rakt igenom mitt tak.

Häromdagen lät det som om de styckade varandra där uppe. Det var smällar i golvet/taket, knäppningar som spred sig ner i vår lägenhet och släpande.

Vissa dagar spelar det ingen roll vad man gör - skriken följer en var man än går, vad man än gör. Andra dagar kan man sålla bort det ganska lätt. Idag är en sån där annan dag. Idag är jag redan på dåligt humör och då gör det mig ingenting.

Nu ska jag äta lunch och kolla på ytterligare ett avsnitt av House.



Etiketter: ,