Between who I am and who I could be.
ehpssonkontaktläsbart
a year in cookeville Bim blackberry song Desmond in a tutu Dianna Agron, but you can call me Charlie Decade en fin karl farmorsbloggen heart of the city heja abbe hemlängtan jejajävel kafferepet kertiii lev ditt liv så som du vill leva det maria montazami mitt eget jävla narnia POPETOTEЯOR pretty much amazing sara sofie tobias holmgren för VF tobias, tobias
gammalt
augusti 2009september 2009oktober 2009november 2009december 2009januari 2010februari 2010mars 2010april 2010maj 2010juni 2010juli 2010augusti 2010september 2010oktober 2010november 2010december 2010januari 2011februari 2011mars 2011april 2011maj 2011juni 2011juli 2011augusti 2011september 2011oktober 2011januari 2012
Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "tidig morgon."
torsdag, januari 28, 2010 / 2 kommentar(er) - kommentera?
Nu undrar ni vad jag gör uppe så här tidigt (7:11) och jag kan bara upplysa er om att jag har varit uppe längre än så. Jag ligger här i soffan och väntar på lillvovven... och läser bloggar... och lyssnar på musik, och det slog mig just att ett klockrent projekt har gått mig helt förbi. Och jag förstår inte hur jag kan ha missat det. James Mercer och Danger Mouse. Liksom, the Shins och Gnarles Barkley. Men här är dom i alla fall; Broken Bells.






Broken Bells - the High Road
(Broken Bells, 2010)

Etiketter:

© Ehpsson, 2009 - 2011
All rights reserved.