Born Ruffians - Little Garcons
(Red, Yellow & Blue, 2008)

Det är en bra dag idag. Solen skiner och termometern börjar ticka upp mot tio igen - de dryga tjugo minusgrader under morgonens promenad var inte riktigt nådiga. Helgen har också varit bra. Vi har varit upptagna och knappt hunnit med någonting annat än projekt efter projekt... men det har också gett resultat.

I lördags morse hade jag ett blått, alltså verkligen kornblått, kök. Måndagsmorgonens frukost åts dock i ett vitt. Vi spenderade liten del av lördagen och hela söndagen åt att pimpa köket. Det är skrattretande vad lite färg och nya handtag kan göra. Jag skulle kunna förklara, men det skulle ändå inte göras rättvisa.Ni får komma och hälsa på; ni skulle inte känna igen er. Bilderna kommer annars att dyka upp inom en snar framtid. Inom en snar framtid lär det väl även bli ett kitchen warming party.

Februari tycks vara ett enda stort födelsedagsfirande. Vår gemensamma kalender verkar svämma över av födelsedagsbarn man måste komma ihåg att gratta, fira och presenta... och de är ändå bara de närmaste som står uppskrivna. Svärfar har fyllt år i helgen; grattis! Vi blev bjudna på middag i lördags av denna anledning. Svägerskan fyller år idag; grattis! Vi blir bjudna på middag i kväll av denna anledning och på torsdag åker vi av samma anledning till dalarna och blir hurtiga vintersportsutövare. Det är ganska skönt leverne dessa dagar. Speciellt då jag har kommit på att fira alla vänner, nära och kära själv... även om jag inte kan närvara vid födelsedagsbarnets officiella firande. När Peter fyllde år drack jag till exempel vin och skålade (och lite mycket sprit). När stora systern från djupaste skogen fyllde år blev det en öl och snacks på pub. När Tobias, Tobias-Tobias fyllde år köpte jag semla (det var ju trots allt mitt i veckan). Man måste lära sig att ta vara på tillfällena; tillvaron blir så mycket festligare.

Annars har dagarna mest gått åt. Ja, liksom bara försvunnit utan att egentligen komma någon vart. Jag har dessutom inte umgåtts särskilt frekvent med andra människor och Martin har jobbat över, så jag har tappat större delarna av mitt vokabulär. Jag blir sådan och jag blir sådan väldigt snabbt när jag inte socialiserar. Det är som om konversationsförmågan försämras, försvagas, vaporiseras, och helt plötsligt vet man inte hur man uttrycker sig. Kanske är det därför ni har fått se saker snarare än att fått läsa dem.

Men nu är jag tillbaka i alla fall... igen... och förhoppningsvis denna gången för att förbli verbal.

Etiketter: Vardag