Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Melodifestivalen."
lördag, februari 06, 2010 / 0 kommentar(er) - kommentera?
Idag har jag varit lika mycket Svenne banan som någon Svenne banan. Tacos och Melodifestival. Det går liksom inte att inte tycka till om melodifestivalen. Och eftersom jag har en blogg får jag tycka offentligt. Det känns bra. So here goes:

1. Ola - Unbreakable
Kul för honom att glida ifrån Eurodiskoflörtandet. Men att bara stå på scenen och sparka lite "spontant" känns... ja, det känns lite fattigt. Att anspela på gamla meriter ("Natalie") känns... ja, ni fattar, fattigt. Ola - fattig kille.

2. Jenny Silver - A place to stay
Jaha...?! Jag kan inte riktigt koncentrera mig eftersom strumpbyxorna får Jennys skrev att se censurerat ut. Alltså som om hon flashar skrevet, sin va-j-j, men att SVT har suddat. Men hur censurerad kan en direktsändning va? Det måste vara stumpbyxan... eller? Annas är scenkostymen designad med kraftiga influenser från de dräkter Thierry Mugler designade för Beyonce på scenaste turnén. Och så var det låten... jag vet inte vad som låter... jag kan inte bestämma mig... jag känner mig sövd.

3. Linda Pritchard - You're making me hot-hot-hot
Syntslingan är stulen någonstans ifrån och det irriterar mig att jag inte kommer på varför. Flöjttonerna är också stulna... från Shakira och dansen är stulen från Beyoncé - det är liksom Single Ladies, även om stegen kommer i fel ordning. Stöld.

4. Pain of Salvation - Road Salt
Ännu ett "jaha...?!". Måns snackade om hårdrock, metal, folkmusikinfluenser. Vad jag ser är en ensam kille som står barfota i trasiga jeans och ylar. Visst ylar han säkert, men ändå. Och vad gör bandet på scenen? Svar; ingenting. This is a one-man-band! Och hela låten känns som ett enda långt intro. Årets första H.E.A.T (artister ointresserade av själva melodifestivalen men kåta på publiciteten)?

5. Anders Ekborg - the Saviour
Lloyd Webber, Benny och Björn ringde och ville ha sina musikaler tillbaka. Gärna omgående. Känns det så passande att Anders sjunger om att vara "räddaren" uppklädd i dyr kostym och omringad av vad ser ut att vara nattfjärilar influgna från Moulin Rouge? Jag vet inte. Jag får äckliga vibbar.

6. Jessica Andersson - I did it for love
Samma designer som låg bakom Perelli, Grön och Aldéns intro-kläder? Samma axelpartier i alla fall. Låten är tårdrypande. Men sen när gillar melodifestivalen ballader? Inte sen ett tag tillbaka.

7. Frispråkarn - Singel
Årets förmodligen andra H.E.A.T? Tjejerna ser ut som tanter och det är bara pinsamt att rappa om one night stands och morgonen efter. Ja frispråkarn, jag vill och tänker kalla dig gris. Dessutom måste någon hjälpa de stackars, stackars körsångerskorna. Något lät inte riktigt rätt!

8. Salem al Fakir - Keep on walking
Jag må vara partisk, men det här var helt klart det bästa hittills. Och Salem är precis lika bra som han var på lilla scenen på Nöjesfabriken i Karlstad... och precis lika glad... och precis lika söt... och jag är precis lika kär. Klockrent!

Etiketter: