Jag tar på mig alldeles för stora projekt ibland. Även om jag själv inte tycks märka det, så märker i allra högsta grad min kropp av det. När jag gick på gymnasiet var jag utslagen i en vecka på grund av magsår. Jag fick äta något slags kristalliknande preparat mina läkarföräldrar skrivit ut och vänja mig vid noggranna kontroller för försäkran att magsäcksväggen inte spruckit. Sedan dess har jag förbjudits att tugga tuggummi under stressiga perioder eller perioder jag vet kommer att vara intensiva. Inte heller får jag under de perioderna dricka fler än en kopp kaffe eller konsumera alkohol. Allt detta för att bokstavligt talat inte strö salt i såren. Dyspepsi är högst otrevligt, tro mig.

Även om jag är noga med allt sånt där så händer det ibland att det under en intensiv månad slinker ner några extra koppar kaffe eller en härligt stark thailändsk curry. Bre på med en oförutsedd vändning eller plötsligt hinder att ta sig över och strössla med lite extra stress och du sitter där med en redig magkatarr... Som nu.

Etiketter: Sjuka