Den lilla lyckan är den bästa lyckan. Den där känslan av totalt lugn som infinner sig under egentligen helt vardagliga situationer. Den lilla lyckan vid solsken. Den lilla lyckan vid en liten traktor som borstar bort vinterns grus. Den lilla lyckan över att hitta en stor flaska schampo av det där stoppade märket som ditt hår älskade.

Jag har inte vågat känna den lilla lyckan på någon vecka nu. Sist hade jag magsår och personalen som på jobbet har hand om parkeringen borstade just bort gruset. Jag var nöjd, för det betydde vår. Damm flög in i ögat och jag fick en vagel. Så länge varade den lyckan.

Den var tillbaka. Någon gång ska jag utveckla det där. Men jag misstänker att det är en lång historia och därför tänker jag inte ta den ikväll. Lite därför har jag inte besvarat mina farmorsfrågor, inte gjort min hemläxa ordentligt, det tar för mycket tid... och för många ord. Ord jag inte har. Eller inte vet hur jag ska forma, böja... för att de på riktigt ska återge just precis det där jag vill återberätta.

Svårt framåt småtimmarna.

Jag borde sova.

Etiketter: Tankar, Vår