Jag verkar ha förlagt min lilla svarta kalender av märket Moleskine, har ni sett den? Lika isolerad som man känner sig när man lagt bort sin mobiltelefon, lika apatisk känner jag mig nu. Hur höll jag koll på saker innan jag hade den lilla svarta Moleskineskalendern? Hur bokade jag tider och hur kom jag ihåg att dyka upp?

Det är inte så mycket det att jag hela tiden går och tittar i min lilla svarta kalender. Det är mer det att om jag inte skrivit upp det i min Moleskineskalender så kommer jag heller inte komma ihåg det. Just själva handlingen att skriva ner en tid eller något annat viktigt att komma ihåg, gör att jag kommer ihåg det... utan att först behöva slå upp datumet och kolla efter. Det funkar inte med vår familjekalender. Det är bara inte samma sak.

Ni som aldrig ägt en äkta anteckningsbok av märket Moleskine kommer nog aldrig riktigt förstå bandet man har till sin lilla svarta följeslagare. Men låt mig säga som så att det finns en anledning till att det i början av boken finns en förtryckt sida där man fyller i vilken blodgrupp man är, om man har någon allergi och vem man ringer vid eventuell olycka. Dessutom fyller man också i hur mycket man är beredd att betala för att vid en eventuell förlust få tillbaka sitt svarta guld.


Så här sitter jag nu, förbryllad och mentalt naken utan min Molskineskalender, vid köksbordet över en kopp kaffe och försöker komma på ett sätt att komma ihåg att säga till mig själv att jag har en MR-undersökning att närvara under vid klockan tre i eftermiddag. Skulle vi stöta samman någonstans som inte är lasarettet ungefär vid den tiden, kan ni väl vara så vänliga att påminna mig om mitt läkarmöte?

Etiketter: Planering, Vardag