...kommer alltid slå för er.


Ni undrar kanske vad jag gör nu för tiden? Varför jag inte hör av mig? Ni kanske tycker att det var alldeles för länge sedan vi sågs?

Ja, det sista stämmer nog. Men ni ska veta att jag har varit upptagen. Jag jobbar just nu på full throttle. Och eftersom jag tydligen gjorde ett positivt intryck i julas så har jag fått heltidstjänst fram till mitten av juni.

Idag fick jag veta att jag var ett välkommet val, lärarna dunkade mig i ryggen och suckade av lättnad. En av speciallärarna kom till och med fram och berättade att mitt namn hade figurerat länge efter jullovet i samband med föräldramöten och utvecklingssamtal och att allt som sagts hade varit mycket positivt. Både lärare och föräldrar hade märkt stora förändringar i elevers arbete och attityd till vissa ämnen - mina ämnen. Det känns både lustigt och olustigt att få sådana omdömen. Det känns fantastiskt att veta om att man var uppskattade, men det känns samtidigt som om jag tar cred för någon annans arbete. Det kan ju inte vara så enkelt? Eller? Allt jag gjorde var att vara mig själv, vara tydlig och stå stark i en annars stormig miljö. Det var allt jag gjorde. Jaja...

När jag inte jobbar så är jag mest förkyld och allergisk. Det tar också mycket tid, det där med att vara sjuk.

Men ni ska veta att jag saknar er!

Etiketter: Sjuka, Vardag