Jag känner mig lite (ganska mycket) blå idag. Och då menar jag inte Avatar-blå utan så där blå som man kan bli när man saknar något allt för mycket och därför får svårt att fokusera och göra andra saker riktigt bra. När man är saknads-blå vill man nämligen helst bara sitta och titta ut genom fönstret, kanske sakta dricka en kopp te.

Det enda man kan göra då är att förtränga. Förtränga, förtränga, förtränga. Hålla sig upptagen, förtränga, och lunka på.

Så mes amies et toute les autres, excusé-moi, men nu har jag en dejt med en soffa, en överdos choklad och katten Gustaf.

Etiketter: Opepp