Idag fick jag sällskap till frukosten, och inte vilket sällskap som helst utan ett högst oväntat sällskap.


In genom fönstret flög nämligen en blåmes som tydligen också ville dricka kaffe och lyssna på radio. Han slog sig ner på bänken mitt emot och vi tittade på varandra en bra stund. Jag funderade på om jag borde hämta mina glasögon - ni förstår, jag ser så dåligt utan - men så började den fjäderbeklädde prata och då fanns det inte längre några tvivel om att det faktiskt var en liten fågel och inte en stor avocadokärna (som ni ser på översta bilden).

Jag öppnade alla fönster, i fall om att min gäst skulle få för sig att köra huvudet mot rutan. Min spontana tanke var ju så klart att mata honom, klä honom och kalla honom min egen, eventuellt hitta på ett fräsigt namn så som Gizmo eller Churchill, men jag bestämde mig för att vara en större person än så. Älskar man något måste man låta det flyga och var det menat kommer kärleken åter.

Gizmo/Churchill/blåmesen och jag umgicks i en kvart, sedan bajsade han på mitt mickstativ och flög sin kos. Jag tror att han kommer tillbaka.

Etiketter: Djur, Spännande