Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "En lördagskväll som så många."
söndag, juli 18, 2010 / 0 kommentar(er) - kommentera?
Jag trodde nog att jag faktiskt var den dansande sköldpaddan, men det står nu klart att den dansande sköldpaddan inte är jag. Jag är nog mer av den här sortens sköldpadda:


Kvällens slutsatser:

  • Jag är nog inte ung längre. Hell, jag är nog inte ens 87'a längre. När de andra dansar på borden väljer jag att åka hem, dra ett täcke över mig och sova. Detta även om jag mycket väl vet att jag skulle klara att dansa på borden hela natten och jobba mitt skift i morgon. Ett ansvarstagande, om än tråkigt, val.
  • Ögonblicken innan det slår över är alltid bäst.
  • Ögonblicken efter det slår över är alltid sämst.
  • När Samboron slår till slår jag automatiskt av. När Samboron ser i kors ser jag grått, eventuellt rött. När Samboron hetsar tjejkompisar till att hångla med varandra i bilen på väg ner mot centrum vill jag helst köra ner någonting i halsen på honom - så jävla hett är inte samkönat hångel.
  • Sömn är bra både mot ilska, huvudvärk och trötthet.

Etiketter: , , ,