Efter ett dygn på sjön kan jag berätta att det gungar ganska friskt i mitt huvud. Kroppen vänjer sig vid det stilla vaggande eller stormigt vågiga, så när det är dags att beträda lugn, solid mark igen så hjälper fortfarande balansorganen till att parera vågor... Det blir lite som med fantomsmärta.

Jag går krabbgång och vaggar sakta in disken i diskmaskinen. Sedan ska jag lägga mig raklång i sängen och låta sjögången bedarra.

Tjolahopp!

Etiketter: Semester