Man kan lära sig mycket av att lajva - det handlar inte bara om improvisation, att se bortom det synliga och improvisera med folk du egentligen inte känner eller ens skulle känna. Nej, den viktigaste lärdomen jag har fått av lajv (förutom diverse sömnadsknep) är att knivar inte bör underskattas i disksammanhang. Tvärtom, ska knivarna särbehandlas och hanteras med största försiktighet. Har man skurit upp en hand en gång gör man det inte igen. Har man skurit upp en hand en gång så blandar man inte vassa knivar med övrig disk. Man låter inte vassa knivar sjunka längst ner i en diskbalja.

Så klart har jag anpassat denna doktrin till livet, anno 2010; Man stoppar inte ner vassa knivar bland övriga bestick i diskmaskinen.

Min sambo har inte lajvat. Därför har han inte förstått det där med knivar kontra respekt. Och eftersom min Sambo aldrig lajvat lyckades jag placera en filékniv rakt upp i det så kallade "månberget". Enligt Sibyllan kommer jag nu att förlora all min fantasi och skaparförmåga och i stället bli instabil (fritt tolkat).

Allt tack vare en filékniv i bestickkorgen, en ulv i fårakläder.
Allt för att Sambon aldrig lajvat!

Etiketter: Biografi, Doktrin