Läs det här;

"Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet och detta av en enda grund - att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld - det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Så, nu när du har läst det; känner du dig provocerad? Jag tror inte det. Jag hoppas inte det. Jag undrar egentligen vem skulle känna sig provocerad? Jag undrar vem som skulle kunna känna sig provocerad med vetskapen att ovanstående ord yttrats av en präst?

Ja, tydligen Sverigedemokraterna.

Nya riksdagen är inte ens en hel dag gammal och SD har börjat bekänna färg. De spelar  på martyrskap och pekar med hela den spade lekis delat med sig av på de stora barnen som spelar ojuste.
"Jag har aldrig känt mig så kränkt" utbrister Jimmie Åkesson, när biskop Eva Brunne i sin predikan gjorde klart att både Eva och Jimmie var precis lika bra och förklarade vidare att de dessutom var lika bra som tandläkaren Omar, resturangbiträdet Dave och läraren Ho Chin - att alla är lika bra, kort sagt. Nej, sådant kan man ju bara inte finna sig i! Så man reser sig och rusar ut. Ja, det gör man bannemej.

Och där visade man tydligt för omvärlden vilken syn det är man står för.

Det var en predikan. I kyrkan.
Jag avslutar med att säga som biskopen:
"Det är alltid tråkigt när människor lämnar kyrkan för att de inte kan, vill eller orkar höra evangelium."

Etiketter: Politik