Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Status: "God" morgon."
onsdag, november 24, 2010 / 0 kommentar(er) - kommentera?
När det första man gör på morgonen är att få schampoo i ögat så det svider nåt så in i Norden och det svullnar och blir alldeles rött och det andra man gör att brygga beskt, på gränsen till ordrickbart, te. Ja, då talar väl allt för att den här dagen aldrig borde ha uppfunnits? Att man borde få vända tillbaka till sängen och krypa ner under täcket igen?

Känner mig verkligen pepp på att åka iväg till de söta, rara små sexorna och "undervisa" (läs: sitta barnvakt). Verkligen... inte.

Vaddå? Ser jag trött ut?

Som Jonas Gardell twittrade (och som jag re-twittrade) igår:
"Såg mig i spegeln i morse. Inte kul. Even I wouldn't fuck me."