Denna hösten/vintern investerade jag i ett par stövlar som kryper strax ovanför knäna. De har tjänat mig väl under dessa kalla dagar. Dessutom får de mig att känna mig som mästerkatten i stövlar, vilket faktiskt är en underskattad känsla.

Hur konstigt det än kan låta, när de också min sci-fi novell (in progress) med idéer.

Det är med smärta jag inser att dessa mästerkattenstövlar antagligen inte kommer följa med ut i världen på juläventyr. Varför måste man prioritera praktiskt framför trevligt och fåfängt när man ska resa med hund och tågbyten?