En helg har passerat och vad har jag gjort med mitt liv? Inte särskilt mycket. Nästan ingenting alls. Jag har jobbat och jag har sovit... och så har jag tagit promenader med den långnosade.

I lördags var det födelsedagsvin för Sara, det missade jag ofrivilligt. Igår var det personalauktion, det missade jag också... fast frivilligt. Jag missar tydligen det mesta nu för tiden. Jag är alltför trött och ledbruten för att inte missa saker. Dessutom totalt oinspirerad och världens tråkigaste sällskap (snurran said so herself). Det har varit så himla mycket jobb nu det senaste. Nästan för mycket. Nästan som i en sekt har jag vuxit in i det hela - investerat så mycket av mig själv att jag sedan insett för sent vad som blivit. Mycket på gott, mycket på ont.

Egentligen är det inte så mycket mig det är synd om. Egentligen. Även om jag leker martyr och missförstått geni. Det är snarare alla andra det är synd om. De som gör planer i vilka jag sedan inte medverkar. De som gör planer i vilka jag sedan faktiskt medverkar. Jag ber om ursäkt.

Från och med nu ska jag prioritera. Jag ska prioritera vettigt, nyttigt och roligt.
Sedeså.