Between who I am and who I could be.
ehpssonkontaktläsbart
a year in cookeville Bim blackberry song Desmond in a tutu Dianna Agron, but you can call me Charlie Decade en fin karl farmorsbloggen heart of the city heja abbe hemlängtan jejajävel kafferepet kertiii lev ditt liv så som du vill leva det maria montazami mitt eget jävla narnia POPETOTEЯOR pretty much amazing sara sofie tobias holmgren för VF tobias, tobias
gammalt
augusti 2009september 2009oktober 2009november 2009december 2009januari 2010februari 2010mars 2010april 2010maj 2010juni 2010juli 2010augusti 2010september 2010oktober 2010november 2010december 2010januari 2011februari 2011mars 2011april 2011maj 2011juni 2011juli 2011augusti 2011september 2011oktober 2011januari 2012
Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Softhearted"
måndag, september 21, 2009 / 0 kommentar(er) - kommentera?
Beyoncé är fantastisk. Ingen nyhet.



Men det här... uggh. Ibland önskar jag att jag inte vore en sån mjukis. Jag gråter till Extreme Home make over, antingen för att familjen är så fin och får det så fint eller för att familjen är så fin och de får det så fult när de förtjänar så mycket bättre. Ja. Jag har gråtit till Oprah. och jag grät till klippet ovan.

Chelsea, tjejen som tagits upp på scenen, har leukemi. Får inte texten en djupare mening helt plötsligt?

Det är så onödigt när så unga människor måste dö av så onödiga saker. Fan.
© Ehpsson, 2009 - 2011
All rights reserved.