Man brukar säga att "kärt barn har många namn". Jag har i bara i passet fyra och i vardagliga munnar många fler än så. Betyder det att jag är ett kärt barn?

Vemodig. Allvarlig. Jag tänker för mycket, oroar mig för mycket, analyserar för mycket. Det finns ingen jag har så lite tålamod och förståelse för som för mig själv. Men emellanåt är jag för jävvla rolig.


Jag är nog inte riktigt klok i huvudet. Men en vacker dag...


→ "Mr Schwartzman och fröken sängbunden"
torsdag, oktober 08, 2009 / 0 kommentar(er) - kommentera?
Nu när jag ligger ihopkurad under täcken och kuddar, iklädd pyjamas och halsduk, laddad med febernedsättande och naturpreparat, ja, då är det trevligt med nya tv-serier.


Som till exempel Bored to Death. Innehållande lite allt möjligt av det där jag gillar; deckarromantik, svart humor, ironi, klantiga människor som tror att de kan saker som de egentligen inte kan men klarar sig ändå... och Jason Schwartzman. Jason Schwartzman ligger mig varmt om hjärtat. För mig är han godis för öga, öra, hjärna och hjärta. Han har ett högst eget utseende som ändå är trevligt att se på. Coconut Records går varm i mina öron, musikprojektet har följt med enda sedan det startade (post-Phantom Planet, post-California, post-O.C.). Han är smart och rolig OCH var med och fnulade på Dajeliing limited, en favoritfilm. Ja, han ligger som sagt varmt om hjärtat.



Bored to death trailer

Jag kom på att jag skulle kunna sitta och skriva ett lååååångt och smörigt hyllningstal till blogginlägg, men orka läsa det. Jag besparar er det. Jag nöjer mig med att säga Jason Schwartzman är ett geni, att jag rekomenderar Bored to Death, samt; om ni ännu inte fått tummen ur så har jag ett gammalt ess i rockärmen; Pushing Daisies. Ett extremt litet lyckopiller det där.


Etiketter: