Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Följer man min blogg och läste det här inlägget så skulle det vara lätt att tro att jag har suttit och druckit kaffe sedan i tisdags - jag har ju trots allt inte återkommit till att besvara frågan "varför jag inte orkar oroa mig för vinterkräkis". Men självfallet har jag inte druckit kaffe sedan i tisdags. Eller... jag har ju druckit kaffe, men i omgångar, inte hela tiden. Jag lovar att jag sedan i tisdags har bedrivit meningsfull aktivitet.

Igår, till exempel, jobbade jag. Jag gick en säkerhetskurs och kan nu allt om bränder, brandsläckare och mystiska kodutrop. Efteråt åt jag semla med Bim och Sara... och så såg vi Alvin & Gänget 2. Och visst, semlor och film kanske inte räknas som produktivt tidsfördriv, men det är desto mer givande.

Jakten på en vardag här i Västerås går om än långsamt, så ändå framåt. Jag tror att snigelfarten beror mer på mig själv än på staden, även om det så klart är lättare att skylla på staden än sig själv. Jag skrev om det för ett tag sen. Ja, alltså om min oförmåga till "rotning". Det är mycket möjligt att det spelar in. Att det är därför det går långsamt med vardagslunken.

Det kan låta lustigt att man längtar, enträget suktar efter att komma in i en vardag, just det där så många av oss försöker fly med resor till Thailand eller Kanarieöarna. Men tro mig när jag säger att när man står utan jobb, utan aktivitet, utan vardag känns allting mer eller mindre som ständig söndag. Och alla vet vi väl vad söndagar innebär? Ett mellanting mellan ledighet och jobb. Tröskeln mellan sovmorgon och för tidigt ställda alarm. Man är ledig, men man vet att det kommer något imorgon. Och bara vetskapen om det där andra är nog för att förstöra den faktiskt kvarvarande ledigheten.

Det där med helg är ett nöje som är de arbetande förunnat. När man är aktivitetslös blir helgen som vilken annan dag som helst.

"Jaha, sovmorgon säger du. Ledig ja, det var jag ju igår... och dagen innan det... och dagen innan det... och dess för innan... och..."

Ja, ni fattar. Att ha ständig söndag är inte trevligt, särskilt inte när man som jag (och majoriteten) kräver aktivering. Lite daglig stimulans för kropp och själ. Tro mig när jag säger att det där med att vakna en lördag är så mycket mer meningsfullt om man har en vardag att kryssa av på just vardagarna. De små sakerna kära ni, de små sakerna.

Och när man återigen så sakteliga börjar uppskatta de små sakerna kära vänner, då har man inte tid att oroa sig för kräkhistorier.

Vardag, checklista:
Hem - Check
Jobb - Check
Vänner - Check
Träning - Snart.

Etiketter: Vardag