När man är ensam är OS ett finfint tidsfördriv. När man inte är ensam, som till exempel när maken kommer hem från jobbet efter att ha jobbat över, så är OS buzz-kill #1.

När man varit ensam hela dagen för att vännerna knarkar antingen arbete eller febernedsättande och hunden har lekt loss med en lagotto hela dagen, så vill man bara vid dagens slut... prata. Prata, prata och prata. Man vill berätta om hur många gånger sopbilen tömt sopkärlen i sophuset. Man vill visa alla youtube-klipp man snubblat över och spela upp alla nya musikupplevelser. Man vill förklara hur nya systemet i porslinsskåpet fungerar. Egentligen helt totalt onödiga och ointressanta samtalsämnen, men eftersom man har varit ensam hela dagen så bara bubblar det och man kan inte hjälpa att man ordkräks.

Men, näe, det får man inte. För det är OS... och snart drar hockeyn igång, och vem ska spela bredvid Foppa? Ska Foppa ens spela? Sscchhhhhhhhh!

Och sånt får man inte bråka över. Sabla hockey!

Etiketter: OS